d:::3m saken till Emils hastiga förånderlighet. då han likvål så varmt och innerligt ålskade Bertha? För att kunna svara hårpå, måste vi gå någon tid tillbaka. Emil var en munter, lefnadsglad yngling med godt hufvud och god uppfostran, men utan all förmögenhet, och muserna åro tyvärr ofta njngga om lyckans håfvor åt sina tillbedjare, eller råttare sagdt, lyckans nycksulla gudinna tager sällan sänggudinnornas dyrkare under sitt beskydd och den artistiska banan bår oftast får dilettanten flere törnen ån rosor: Den unga artisten hade således åsamkat sig åtskilliga skulder, men företog icke destomindre en långe efterlångtad resa till Schweitz, då han sattes i stånd att utföra denna sin ålsklingsplan, genom en liten summa, som influtit för några af hans målningar, och han hoppades med såkerhet kunna honorera sina förbindelser genom att vid återkomsten utgifva en samling vuer från sin resa. Ankommen till Wien, erhöll han några mindre angenåma uppvaktningar och många bittra ord, då han ej genast kunde tillfredsställa sina fordringsegare. Dock han fruktade dem ej — han kunde ju snart tysta dem, och såg redan i hoppets perspektiv de stora summor man skulle bjuda för hans taflor, de många åskådare och konstålskare, som skulle trångas