Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 mars 1851, sida 1

t —)—Lt —— i d kostar 8 a 10 2, förlagstagare hos den utlåndske köpmannen, eller också endast dennes lånade kommissionår, genom provisionseller kommissions-procenten som han för sitt besvår erhåller. Säledes måste den svenske exportören först af den inhemske siljaren, d. Vv, s. producenten, godtgöra sig den erlagda förlagsråntan och blankokrediten innan han kan beståmme priset på producentens erbjudna vara. Att den svenske köpmannen ocksä icke underlåter att, i producentens räkning, betäcka sig får möjlig förlust, derom har den sednare, genom det för varan erhållna priset, ganska ofta tillfålle att öfvertyga sig. Utan oråttvisa kan icke heller skulden låggas på exportören, ty han, såsom köpman, måste hår efterse sin egen vinning, och, om han någon gång år mera verldsborgare ån medborgare, bör det isynnerhet tillskrifvas yrkets nuvarande internationella stållning. ej individens. Det år således landet, industriidkaren, jordbrukaren, som ytterst får sota och bota för vår handels olyckliga stållning. I hvilket land kunna handel och nåringar uppblomstra, der man åt utlånningen betalar för penningen 8 till 10 25, och der åkerbrukaren för sin arbetsamhet, den risk och de omvexlingar, hans yrke år underkastadt, erhåller blott 4 till 5 27? De medel, hvilka författaren föreslår, för att gifva åt vår handel någon vinstgifvande sjelfståndighet och för att från det utlåndska sörtrycket småningom emancipera vår penningmarknad, åro: Frihamnsnederlag i Stockholm och Götheborg samt Handelsbanker i Stockholm, (Götheborg och Malmö. Huru författaren vill hafva frihamnsnederlagen och handelsbankerna organiserade, år utförligt sramstålldt sidd. 40 —66. Att redogöra för denna framstållning låter sig svärligen göra annorlunda ån genom ett fullständigt aftryck af densamma. Vi vilja likvål icke gå låsarens vettgirighet i förvåg, utan inskrånka oss till att citera författarens beskrifning på porto franco i Genua (hvilken föreslås såsom mönster för de blifvande frihamnarna) samt att anföra hans yttranden angående Göthe: borgs och Stockholms lokala låmplighet såsom feihamnar. Angående Genuas porto franco såker försattaren: En dylik porto sranco har visserligen icke alla de företräden, som Lubecks och Hamburgs, nåra nog tullfria, områden, erbjuda, men den skulle dock, för mellanhandeln, ega betydliga företräden framför den vanliga nederlagsråttigheten. Då nederlaget, med sina kontroller, alltid medför hinder för den fria rörelsen inom sjelfva nederlaget, der, för bvarje förtullning, afsåndning, ompackning, sorterande eller omarbetande, erfordras sårskild kontroll, liksom vid uttagningen en särskild minimiqvantitet, så kan den aldrig ersätta Hamburgs eller Lubecks fria lager-rått, då deremot den ofvannåmnde frihamnsråttigheten komme att lemna ungefår samma fårdelar. Genua: porto franco, som består af ett vid hafvet liggande qvarter, eger 10 stora arkader med 350 magasiner, alla utgörande privategendom; der råder den fullkomligaste frihet, hvad varornas behandling inom området, anTT trans, 00 0: 7 0 tt nn