Inrikes Nyheter. Götheborg, De beklagliga oroligheter som uppkommit bland arbetarne i Trondhjems stift och hvarom vi lemnade en detaljerad beråttelse redan förliden måndag, har gifvit Götheborgsposten för i går anledning att på sitt vanliga snygga sått göra ett anfall på hårvarande ärbetareförening, eller som den af Götheborgsposten kallas -schådreassocialionen,e och i synnerhet dess ordförande. Det skulle vara under både föreningens och dess ordförandes vårdighet att nedlåta sig till svaromål på angrepp af dylik art och Götheborgspostens skribent sår således för nårvarande åtnöja sig med föraktets tystnad. Nägra förvrångda uppgifter i sak anse vi oss dock böra tillråttavisa. Redan i tisdags upplyste vi att den illa kånde personen Michelsen, hvars arrestering söranledt oroligheterna i Levanger, numera icke har med de Ihraniske föreningarne att söra och att Michelsen af de sansade arbetareföreningarne varit dessavouerad alltsedan nyåret. Detta bestrider nu Götheborgsposten genom att anföra ett bref från Thrane till Michelsen af d. 22 Oktober 1850. Man kan vål icke gerna vara mera dråpande i sak, emot sig sjelf nemligen, ån G. P. hår varit. För ösrigt upplyser just Thranes ifrågavarande bref af d. 22 Oktober, att han varnat Michelsen för upphetsande talesätt och hvarken Thrane eller hans föreningar hafva således med hr Michelsens mandater att göra. I alla fall vidblifva vi hvad vi förut sagt, att man torde få afvakta nårmare underråttelser ifrån Norge innan man dömer öfver hvad som der tilldragit sig. Sjelfva Morgonbladet såger att det uppretade folket i Levanger brydde sig föga om Michelsens arrestering utan att deras uppresning hade en vida djupare och betydelsefullare orsak, nemligen deras olyckliga ekonomiska tillstånd; och må man ej vara nog enfalldig att tro det arbetarerörelserna hafva sin grund i enskilta personers hugskott. Gåtheborgspostens antydning att arbetareföreningarne borde ståfjas redan i sin början, år icke utan sin rolighet, och visar att Posten behösver en liten kurs i våra lagar, ty enligt dessa kunna föreningarne ej hindras, så långe de hålla sig inom laglighetens grånsor. Hvad som i synnerhet våckt Götheborgspostens förskråckelse, synes vara den Götheborgska föreningens beslut, attsåtta sig i beröring med centralföreningen i Christiania. Vi kunna likvål lugna posten med den försåkran, att det ej år så farligt som det ser ut. Man vill endast veta hvad som för arbetaresaken hittills blifvit gjort i Norge, och man åmnar derefter låmpa sina åtgårder, med afseende å Svenska förhållanden, utan att hvarken blindt efterapa eller spinna sig in i någon vidt utgrenad propaganda. Uppg giften att hr Sandwall stållt sig i spetsen för hårvarande arhetarelörening, och att han fostrat iden till densamma, år till alla delar ogrundad, och vi åro i tillfålle att bevisa detta, men sedan nu hr Sandwall en gång åtagit sig att vara föreningens ordförande, må dock ingen tro, att man med anfall på hans person skall förmå honom att rygga det ringaste tillbaka. Man kunde visserligen begåra att Götheborgs förening finge vara i fred tills den såsom förening på något sått förgått sig, men det vore kanske förmycket från ett håll, der man ingenting lärt och ingenting glömt, och der man ej kan inse den simpla saken, att ju mera man förföljer sociala eller politiska föreningar, destomera skola de frodas och tillvexa. Norska Morgonbladet innehåller en insånd artikel, hvari göres åtskilliga anmårkningar vid det härvarande Dicksonska handelshusets sått att gå tillvåga vid befraktningar af trädvaror.