produktiva yrkenas och handelns funktioner ligger endast uti det olika sått, hvarpå båda skapa; de förra anvånda menniskosnillets makt på alt åndra materiens former och anrendning den senare åndrar varans ställning i tid och rum genom att erbjuda den åt andra lokaler och på andra tider, der den erhåller ett högre vårde. Bådas mål är konsumtionen, förbrukningen; men blott genom föreningen af bådas funktioner får varan det högsta möjliga vårde för förbrukningen. De oriktiga begrepp, man i allmånhet hyser angående handelns sanna våsende och natur, hafva, såsom förut år antydt, gjort silt till för att hindra handelns råtta uppblomstrande. Väl har införseln och utförseln under senare åren betydligt tilltagit; men månne landet deraf skördar den vinning, som man hade skål att fordra? Författaren uttalar oförståldt sin fruktan, att vär närvarande internationala handel -står i ett nåra nog lika stort beroende till utlånningen, som under Gustaf I:s tid, naturligtvis med den åtskillnad, som förändrade tidslörhållanden göra.Hvad Lubeck var för Sverige då, är Hamburg nu. ö Der stannar icke blott största delen af vexelassårerna, utan jordbrukaren och jernbrusegaren måste åsven till hamburgaren aslemna lejonparten af sin inkomst, ,sedan man genom skuldsättning förmedelst hypotheksföreningar na öfverlemnat sig i utlånningens hånder, hvarigenom produkternas pris blir nedtryckt. Författaren förespår, att man, om ett sådant förhållande skall fortfara, ganska snart får erfara högst menliga följder för alla våra nåringar.Derester öfvergår försattaren till Sveriges Import och Export. Enligt Kommers kollegii Beråttelse om Sveriges utrikes handel och sjöfart får år 1848, hvilken af förs. lågges till grund för en mångd utförliga tabeller, finner man att Sveriges utförsel och införsel betydligt tilltagit från år 1839 till 1848. Besynnerligt nog har Kommers-kollegii Beråttelse för år 1849 först den 19:de dennes blifvit fårdig till utdelning i Riksståndens plena, hvadan försattaren, som redan den 5:te utgaf förevarande arbete, måst åtnöja sig med några upplysningar, hvilka General Tull-Styrelsen benåget meddelat får sistnåmnda år. Läsaren har imellertid i Handelstidningen ett redan i går börjadt utdrag af Kommers-kollegii sista Berättelse, till hvilket vi hänvisa. Man finner af författarens meddelade tabeller 1:o att införseln af rått socker år 1848 med nåra 3 millioner 4 eller med omkring 16 4 öfversteg den af år 1845, den största som hittills egt rum; men författaren anser att den skulle ånnu mera tilltagit, ifall raffinaden egde samma afsåttning till Finland, som innan vår handel med detta land blef tillintetgjord; 2:o att kaffe infördes år 1848 med omkring 27 2 utöfver importen af år 1846, som förut varit den största. Tillvexten anses hufvudsakligen hafva sin grund deri, att kaffet för den fattigare befolkningen utgör ett billigt surrogat för andra, mera födande, men också dyrare, nåringsmedel; kaffet har nåmnligen ifrån år 1818 till år 1848 fallit med 65 i pris (enligt Entwurf zu einem Zolltariff fir das vereinte Deutschland. Hamburg 1848.); 3:0 att trådvaror (med undantag af brådstump) sedan 1844 icke erhållit någon sårdeles ökad export, utan, synnerligast hvad bråder och plankor angår, en förminskad. Detta år dock en så vigtig exportartikel, att en klok och varsam hushällning med Rikets skogar ej nog kan rekommenderas för att bevara denna dyrbara kålla för Sveriges handel, dess välstånd och arbetsslit. Föreständaren för Skogsinstitutet, hr Ström, beräknar hela den areal i Sverige, på hvilken sullgod skog kunde uppdragas, till 25,920,000 tunnland, samt den årliga askastningen, med den nuvarande skötseln, till 5,700,000 kubiksamnar; men han upptager den allmänna förbrukningen af skogs