Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 februari 1851, sida 2

Utrikes N yheter. SCHWEIZ. Franska regeringen har tillställt Edsförbundet en not, i hvilken den hårleder de schweiziska auktoriteternas uppmårksamhet på de landsflyktige demokraternes agitationer samt i ett energiskt språk fordrar verksamma åtgårder deremot. Förbundsrådet har imellertid beslutat, att tillochmed de flyktingar, som förvårfvat sig borgarrått i en eller annan kanton, icke få lemna den dem anvista vistelseort förr ån efter 5 års förlopp. Oaktadt denna estergilvenhet för stormakternas fordringar synes det ändå stå i vida fåltet, om Schweiz kan undgå en inblandning i sina inre angelågenheter från de despotiska makternes sida, för hvilka den schweiziska republikens utveckling i demokratisk anda år en nagel i ögat. Den i rysk sold stående parisertidningen ÅAssembläe nationaleför den 14 innehåller ett märkligt bref från sin diplomatiske korrespondent, hvari en delning af Schweiz skildras som en nåra förestående möjlighet. Sedan Österrike, dess politiks inflytande i Tyskland och Italien lofprisats yttras följande med afseende på Schweiz: -ÄAldrig skall det konservativa systemet förverkliga ordningsmånnens förhoppningar, om icke revolutionen öfverallt fullkomligt besegras. En preussisk Osterrikisk observationskorps nalkas redan Schweiziska grånserna. Europa har tvenne förebråelser att göra Schweiz: den ena härrör af Neuenburgs usurpation — den år Preussens ensak; den andra är den sortfarande fara, hvarmed den i kantonerna herrskande anarkien och det understöd, som de lemna den revolutionära andan, hota Europas lugn och de bestående regeringarne. Tro dock icke, att denna observationskorps genast angriper Schweiz; man vill hvarken gå hetsigt eller oråttvist till våga; man hoppas ånnu på konservativa val, som utan konflikt skola leda till det konservativa partiets triumf och dermed till inrättandet af ett system, som kan gifva verksamma garantier för grannstaternas lugn. Om dock utgängen skulle blifva annorlunda, så kommer en intervention ovilkorligen att ega rum, och man har Hessens och Holsteins exempel för ögonen. Om kantonerna våga göra motstånd, då skola kabinetterne hafva att undersöka, om tillvaron af denna illa konstituerade förbundsstat icke år en permanent fara eller dock åtminstone ett åmne till oro för Europa, samt huruvida man icke dr nödsakad all företaga en delning af dessa oroliga länder, hvilka tjena de beräpnade klubberne till tillflyktsort. Om icke Schweiz skyndar sig, all antaga en konservativ regering, så år det förloradt som nation och förbundsstat! Det skall blifva 19 århundradets