Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 februari 1851, sida 2

Nå, gubbe, sade jag, svara mig, om du vill uppfylla min begåran; annars måste jag skaffa mig en annan, ehuru jag ogerna underråttar någon af mina vånner hårom.Major, det vet ni, gamle Walter följer er i lif och död!-Tack, min redlige vån,sade jag rörd, råckande honom handen, -gå då efter en hyrvagn, som kan föra oss till mötesplatsen.Han dröjde långe, men medförde vagnen; vid sitt intråde råckte han mig ett par biljetter, sägande: se hår, major, jag köpte dessa i håndelse af olycka; postvagnen till Linz afgår i dag på sörmiddagen.-Tack, gubbe, tack, jag hade ej tänkt derpå.Klockan visade blott på half fem, man sam jag ej hade ro att stanna inne, begaf jag mig af. Då vi på vågen soro förbi ett kaflehus, bad Walter om tillåtelse att gå in och taga sig ett glas likör, ty, emedan han ej sörtärt något, sökte morgonlusten honom. Jag samtyckte och han steg ur; men som han dråjde, åmnade jag fortsåtta min resa, efter att hafva våntat en stund, då han i detsamma kom, ursåktande sitt dröjsmål derigenom, att han på denna tidiga timme ej genast kunde få det begårda. Jag gaf honom nu brefven, hvilka han skulle öfverlemna åt sina egare, i fall jag stupade.