Korset i ÅÄlpdalen. Berättelse af La Stranlera. Hab ich nicht beschlossen und geendet, Hab ich nicht geliebet und gelebt? Schiller. I en af de tåcka dalar, som försköna det bergiga Schweiz, mårker man på en kulle ett enkelt trådkors, omgifvet af blomstersångar, hvilka alltid väl skötta och underhållna, uppfylla luften med sin vållukt, samt locka vandraren att der hvila en stund. Landtfolket der i nejden berättar om detta kors en rörande historia, hvilken jag ville försöka återgifva så godt min penna förmår; med låsarens tillåtelse gå vi derföre 20 å 25 år tillbaka, får att låta de scener, som då tilldrogo sig hår, liksom skuggor framtråda för våra blickar, innan de ånyo för alltid sjunka tillbaka i Lethes båljor. På den ofvannåmnde kullen, hvarifrån man har en vacker utsigt öfver dalen, satt en varm sommardag en ung man med sin portfölj på en ritstållning och ett stift i handen; den, som vill kasta en blick åfver hans axel på papperet, skall der se den lefvande taflan återgifven så troget, som en teckning möjligtvis kan