Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 februari 1851, sida 2

Ö Och min broder skall ej sakna något af det, som han lemnar i savannerna? Ö Jag skall sakna dig, Soko, ty jag ålskar dig. Indianen blickade upp och sixerade David. — Må min broder tala utan omsvep, återtog han; återkommen till nybyggena, skall han ej mer ihågkomma Nåhala? David rodnade. Du känner vål motsatsen, mumlade han nalfhögt. Din syster, Soko, år tillika med min mor, hvad jag ålskar och vårderar högst i verlden; och jag ville gerna gifva hälften af mitt lif för att tillbringa den andra hälften vid hennes sida! I — Hvarför vill då ej min broder qvarstanna i savannerna? Tror han ej att Nehala kan vara en fri båfverjågares maka? — Jag tviflar ej derpå, Soko, men jag har lofvat min mor att återvånda till nybyggena; hon våntar mig, hon behöfver mig och, gållde det åfven min lycka, vill jag ej bryta mitt låfte. I — Må då min broder medföra Nåhala till nybyggena. — Ack, återtog David, du kånner ej, Soko, allt det elånde, som hårrår af vår civilisation. Med den lilla syssla, som kompagniet ger mig der nere, år jag för fattig att föda både din