adlige sastighetsegare, och till andra hälsten bland de andra sastighetsegarne, de betydligare köpmånnen. advokaterne samt professorerne vid universitetet. Åtta af medlemmarne utgöra, under titeln af Conserratorer, och med en senator i spetsen, magistraten. Senatorn skall alitid utses af påfven bland någon af de stora romerska adelsslågterna. De öfrige 47 medlemmarne våljas första gången omedelbart af påfven; senare väljer rådet sjelft i sörening med 2 ombud från hvartdera af stadens 14 quarter. Bestämmelserna i 1847 års kommunallag åro upphåfda, och kommunalrådets verkningskrets i flera hånseenden inskrånkt. Medlemmarne i det nya påfliga statsrådet, 10 till antalet, åro nu åfven utnåmnda. President år mgr. Domenico Consolini; bland medlemmarne furst Odescalchi och professor Örioli. ÖSTERRIKE. Baron Koller, hittills charge dafsaires i London, har utnämnts till gesandt i Brussel. Vid Piemonts grånser sammandrages en stark Österrikisk arm korps. Nya politiska arresteringar ha egt rum i Wien. , Cirka 20 böhmiska studenter, som för edemagogiska ståmplingar dömts till flera års hårdt fångelse, hafva smidde i jern afförts till fåstningen Munkacs. FRANKRIKE. Frankrikes budget för 1852 upptar inkomsterna till 1,382 mil. 683,416 francs och utgifterna till 1,372,978,828 francs. Öfverskottet utgör alltså 9 mill. 684,588 fr. Detta öfverskoit år dock endast illusoriskt, ty den svåfvande skulden utgör slera hundra millioner. Louis Bonapartes förklaring i Monitören lyder som följer: Förutseende de begårda representations-medlens förvågrande, öppnade man talrika subskriptioner. Detta var ett högt och otvetydigt vittnesbörd om de sympathigr, den tillgifvenhet, presidenten åtnjuter, åvensom ett uppenbart gillande af hans handlingssått. Han kånner tig hårigenom djupt rörd och tackar hårmedelst alla dem, hvilka fullfölja denna tanka. Men han tror sig för landets lugn böra uppoffra en tillfredsstållelse. Han vet, att folket låter honom råttvisa vederfaras, och det år honom tillräckligt. Presidenten tillbakavisar alltså hvarje subskription, må dess karakter vara ån så frivillig och nationell.Blott 4 talare upptrådde i debatten öfver penningebevillningen åt presidenten; referenten Piscatory och legitimisten Desfougerais emot, justitsministern Royer och Montalembert för densamma. Justitsministern sökte gendrifva anklagelserna i Piscatorys beråttelse. Budskapet af den 15 Novemb. vore icke söranledt af såkerhetsutskottets varningar; redan förut hade presidenten i Lyon bedyrat sin vördnad för författningen; församlingen kan förvågra presidenten. nådiga medel att vårdigt representera sin höga stållning, men icke hindra honom att hålla sina förpligtelser och bevara sin aktning för författningen. Montalemberts tal var deremot blott egnadt att skada presidenten och förslaget; han upptrådde som obetingad försvarare af hvarje bestående regering, och stötte nåstan alla partier — burgrefvarne, Changarnier och Montagnarderne. Hr Desfougerais upprepade alla de gamla anklagelserna emot presidentens kejsarplaner, hvaremot Piscatory inskrånkte sig dertill att åberopa sig på den bestående författningen och i nationalförsamlingens namn tilldela verkstållande makten några vördnadsfulla varningar. Debatten afslutades, ehuru Lamartine begårt ordet. Nationalsörsamlingen har nåstan enhålligt beviljat hr Ramond de la Croisettes begåran att så anstålla råttegång emot hr Ney de la Moskoua. Hr Cheron, Mauguins sordringsegare har underråttat nationalförsamlingen, att han afstått från sin talans fullföljande emot denne sin gåldenår.