Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 februari 1851, sida 2

niets utskickade, som vanligt medförande förråder af ammunition, vapen, lifssmedel och ett nytt lager af handelsvaror. Snart anlånde likaledes de vånskapligt sinnade indianstammarne, som kommo för att utbyta sina pelsverk mot glaskram, bössor, krut och tyger, samt fria båfverjågare, hvilka ditförde sitt jagtbyte. Hvitlerslåtten blef nu en verklig marknadsplats. Kompagniets agenter gjorde förnyade aftal med båfverjägarne för nåsta jagttid och utdelade solden får den nu fårflutna. Savieue hade beslutat att afsånda en del af sina pelsverk i buffelbåtar på Missouri; han föreslog David, hvars årlighet och klokhet han kånde, att åtaga sig denna expedition, i det han lofvade att stålla under hans befål månner, som egde vana vid denna slags sjöfart. Detta blef älven ett medel får David att på fördelaktigt sått återvånda till Franklin, der kompagniet lofvat honom en liten syssla; han antog således tillbudet. Då Soko erhåll underråttelse hårom, visade han först stor förvåning, men blef sedan nedslagen och tankfull; slutligen tog han den unge mannen afsides och frågade: — Har min broder beslutat att återvånda till nybyggena? — Jag måste det, svarade David; nåra ett år har förgått sedan jag sist såg min mor.