kansasindianen år ej en Canadensare, och lofvar aldrig mer ån han kan hålla. Truppen började nu att klättra uppför berget och slog följande dag läger på dess spets. Soko valde ett stålle der sluttningen var afbruten utaf flere platåer, hvilka liksom delade berget i våningar. En slags slåde tillverkades och en mulåsna spåndes före, som man med tillhjelp af tåg låt glida ned till den nårmaste platån; slåden uppdrogs sedan och nedsänktes ånyo till dess hela karavanen befann sig på denna afdelning af berget. Den nedsteg på samma sått till en annan, sedan till en tredje, slutligen till slåtten, som man så mycket fruktat att aldrig uppnå. Vid ankomsten funno båfverjågarne de sårskilta banden redan samlade, firande sin återförening vid Ölkållorna — detta namn gifva älyentyrarne de gasartade kållorna på Hvillerslätten. Den gnistrande drycken uppfyllde tennkopparne och de åldste sjöngo med full hals en ballad, författad för att prisa ådemarkens Öl. Då nu Pierre anlånde med sin trupp, fullkomnades båfverjågarnes glådje, och allt, som fanns qvar af låckerheter från kolonierna, såsom socker, rom, skorpor, framtogs nu till firande af denna lyckliga återkomst. Några dagar derefter instållde sig kompag