Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 februari 1851, sida 1

band Genomborrade Nåsor, som ej önska något hellre än att deltaga i en expedition emot sina siender. Jag kånner dessutom deras chef, som år en tapper man. Pierre och hans kamrater omfattade med ifver detta förslag. Deras sorg och harm voro så stora, att de alla voro lärdiga att utsåtta sig sör de största faror, om de endast kunde återvinna det, som på ett så plötsligt och förödmjukande sått blifvit dem beröfvadt. De lemnade derföre genast ån och, vågledda af Kansasindianer, styrde de kosan till de Genomborrade Nåsornas låger. Detta låg ungefår fem mil derifrån, vid en liten bugt af Sjuka floden. Chefen får denna stam, som kallades Vargögat, emottog dem med uppriktig gåstfrihet. Soko beråttade honom hvad som håndt och frågade om han ej ville bjelpa bålverjägarne att anfalla Svartfötterna. Vargögat rådgjorde med de gamle och efter en långvarig öfverlåggning blef det afgjord , att de Genomborrade Nåsorna skulle strida tillsammans med sina vånner, de Bleka Ansigtena; men de förklarade på samma gång att man måste afvakta natten. Pierre, som fruktade att detta dröjsmål skulle hindra dem att återfinna Svartsötterna, sökte förmå dem att föråndra beslut, men alla hans bemödanden voro fruktlösa.