Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 februari 1851, sida 1

, Endast Soko stod ånnu upprått och, med ögonen riktade mot horizonten, tycktes han studera bergens alla sammanlånkningar. Han nårmade sig den gamle båfverjågaren. — Ser min broder ej der en blåaktig dimma, höjande sig mellan tvenne bergspetsar? frågade han. — Nåvål? svarade Pierre. — Nåvål! återtog indianen, der en sådan dimma uppstiger finnes det vattenfall, och der vattenfall finnes lider man hvarken brist på bete eller på bufflar. Båfverjågaren skakade på hufvudet med misstrogen uppsyn. — Må min hvite broder gifva mig den minst uttröttade håsten, tillika med en karPin, och natten skall ej infinna sig, innan jag tillfört eder nyheter. Pierre beviljade hans begåran och han försvann i bergspassen. Men innan många timmar förslutit, syntes han åter, medförande en dofhjort, som hångde åfver håstens hals, och en låderflaska med vatten. Vid denna syn uppgåfvo bäfverjägarne dlälljerop. Man uppgjorde en eld af torr mal2 ört och snart var dofhjorten både stekt och förtård. , Soko beråttade sedan huru han på venstra sidan upptåckt en dal, så trång att man kunde