Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 februari 1851, sida 1

2 emte, såsom en ljullig gård åt egenkärleken, lenna menniskans djupaste passion, satt i omlopp, att nemligen penningen jemnar allt, hafva ue, i samma Mån deras rikedom stigit och deras Fäelsuppskattning stegrats, allt vålligare börjat föra rop om jemnlikhetens ovelersåglighet, om personlighetens rått, om demokratien, såsom den enda, numera dem vårdiga regeringsform, och om utbyte af konungaväldet. såsom en numera aftjenad (?) föråldrad sak, mot — republiken, hvilken likväl, såsom ofvannåmnde sabriksherre flera gånger påmint, ånnu icke inom några tiotal af år för Sverige vore lämplig-Af hvad jag nu ur riksdagsmannen Lars Olssons anförande meddelat torde både ursprunget och syftningen af så vål ,det som Strindlunds motioner ligga klart för hvarje tånkande menniska. En godbit till, mot slutet af detsamma, vill jag dock ånnu reproducera. Den lyder som följer: -För råttvisan och nödvändigheten af en högre och noggrannare beståmd beskattning på ståderna och deras borgerskap må jag ånnu få anföra ett, som jag förmodar icke ovigtigt skål. Jordbrukaren ålskar i allmånhet lugn och frid. Det ligger i hans yrke, i den tysta storheten af den natur, i hvilken han lefver, i hans deraf beståmda lynne. För honom år en lagbunden, kraftig styrelse ett behof til skydd för hans rått. Han dlskar derföre en fast konungamakt och kanner leda vid det demokratiska frasmakeriet och alla dess lumpna upptåg. Men han vet ock att det förhåller sig med dessa radikaler, som med de dårar, om hvilka skriften säger: Om du lågger dem i en mortare och stöter dem med en stötare såsom sten, går dock deras galenskap icke ifrån dem-. Om det nu händer, såsom det ej för långesedan håndt, att desse radikaler, som egentligen hafva sitt tillhåll och sina samlingsplatser i ståderna och der finna sina sjålsförvandter, åter öfvergå från ord till handling och komma buller, oordning och uppror åstad, hotande fredliga medborgares lif och egendom, så aslöper dessa våldsgerningars dåmpande icke utan betydliga kostnader. Vi känna det från erfarenheten under sednaste riksdag. Är det då billigt och råttvist, att åfven sådana kostnader skola drabba landet, då det likvål år ståderna, demoralisationens samlingsorter, ifrån hvilka detta och så mycket annat ondt utgår, landet till skada och nesa? Jag tror J skolen svara nej-(Forts.) I 2— — —