Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 februari 1851, sida 1

Article Image
Korrespondens. (Forts. fr. N:o 39.) Såsom ett exempel på, huru -handelns och industriens mån-äånnu fara fram inom vårt fådernesland erinrade talaren om, att för ett år tillbaka eller något mera stod i tidningarne att låsa ett formulår till arbetskontrakt, uppgjordt af en måktig fabriksherre för arbetarne vid en af honom då nyss inrättad fabrik. Dessa arbetare skulle första halfåret förbinda sig, att der arbeta tio timmar af dagen, utan att ens i ersåttning erhålla födan. Sedan skulle de åter en tid arbeta endast mot födan, och slutligen, efter en viss tids föriopp, anses vårdiga att lå en ringa dagspennine, men med afdrag af födan. Dessutom ingick som vilkor, att, om en arbetare under den tid han förbundit sig att anvånda sina krafter till fabriksherrns tjenst vid fabriken, ville af en eller annan anledning skilja och befria sig från detta slafveri, skulle han till sabriksherrn, för kontraktsbrott erlågga tvåhundrade riksdaler banko. Så, som denne fabriksherrer, fortfor talaren vidare, -uppsattat friheten, så hafva i sjelfva verket i alla tider industriens idkare uppfattat betydelsen af detta begrepp. Uti den borgerliga friheten, som i sig sjelf endast kan vara frukten af verklig sedlighet och dygd, se de knapt annat ån sjelfrådighet i afI seende å sina personer och rättigheten att aflågsna alla, åfven de för samhållets bestånd nådvåndigaste hinder för deras enskilta vinstbegår. Hos dem har priset af vara blifvit en hufvudsak: inköpspriset lågt, utsåljningspriset högt; ty sådant år vinst, och såsom disponenter öfver de största penningemassorna hafva de i sina stråfvanden gemenligen lyckats. — — — — Då landsbygden låg sångslad under det oerhörda förtrycket af ståderna, då talade de ock om ett lagbundet och fritt samhålle. Nu åter, sedan detta förtryck blifvit något mildradt, emedan stadsmannanåringarnes interesse, i följd af föråndrade förhållanden, fordrade en friare uppköpshandel, år deras lösen: frihandel, borttagande af alla tullförbud och alla hinder för den mest obegränsade spekulation ). Ja, i kraft af den låra, de der) Läsaren torde nu utan svårighet inse från hvil ket låger, alla dessa båtska utgjutelser mot rikets stå der och deras industri-idkare förskrifva sig. På klor na kånner man lika vål igen råfven som lejonet Corr:s anm. —y r —-———

18 februari 1851, sida 1

Thumbnail