lar, hvilka de lyckats skilja från hjorden och nedsörde till sina kamrater. Nu började en villervalla, hvarom det år omöjligt att gifva ett begrepp; skotten blandade sig med jågarnes skrik, håstarnes gnåggande och bufflarnes bölande. Då slutligen bullret något afstannat, dammet och röken skingrat sig, märkte man en del af slåtten betåckt med döda och döende bufflar. Man tog af tjurarne endast lefvern och tungan; men qvigorna blefvo helt och hållet sönderstyckade. Puckeln, hjertat, ryggstycket och jägarnes stek (stycket bredvid skulderbladet) lades afsides, såsom varande de låckraste bitarne, hvilka borde gömmas till festliga tillsällen. Man hopsamlade sedan mårgen ur de fyra största benen, hvilken anses som en af öknens delikatesser; då slutligen allt blifvit insaltadt och lastadt på mulåsnor, aftågade hvarje band till det territorium, som blifvit detsamma anvisadt. Den trupp, vid hvilken David befann sig, hade blifvit stålld under Pierres befal och styrde kosan mot Håstslåtten. Soko, nåstan fullkomligt återstålld från sina blessyrer, följde densamma. , Under den första dagsresan tråffade de i en dal, som de genomiägade, en ensam häst, hvilken Kansasnindianen bemåktigade sig. Da