. e—— Korrespondens. Stockholm den 11 Febr. 1851. Jag hade hoppats, att i dag kunna afsluta mina i mitt förra bref påbegynta utdrag ur hr R. T. Cederschiölds reservation mot lagutskottets utlåtande n:o 4, rörande justitieombudsmannens till stånderna afgifna beråtlelse, men som srågan, på sått af de i Lördags utgifve tidningarnes relationer synes, blifvit afgjord i stånden, och vigtigare, nu i tryck tillgånglige handlingar nödga mig att gå något långre tillbaka i tiden, får dermed anstå till en annan gång. Första delen af bondeståndets protokoller för innev. riksdag hafva nemligen nu utkommit. De stråcka sig val ånnu ; icke långre, ån från den 30 November till den 23 December; men innehålla mycket både nytt och upplysande, ibland annat återfinner man i dem den minnesvärda diskusion, som den 14 sistl. December egde rum i anledning af de riksbekanta Strindlundska motionerna. 1) ,Rörande en kommitts i asseende på stådernas frioch råttigheter, handel och sjöfart, samt stadsjord,och 2) . Rörande stådernas beskattning,, hvilka motioner, såsom jag i ett af mina föreg. bref nåmnt, blifvit i Upsala sårskildt tryckte samt med aftonbladet och posttidningen i landsorten utdelade. Jag vill erinra mig, att jag, genast efter att bem. motioner blifvit våckte, i en af mina korrespondensartiklar antydde dem vara ett af konservatismens anhångare utkastadt Erisåple mellan bondeoch borgarestånden, ett tråtofrå, vid hvilket det folkoch reformfiendtlige partiet fåstade stora förhoppningar. Att denna min afsigt hårstådes delas af en mångd personer, derom har jag vid åtskilliga tillfållen haft tillsålle öfvertyga mig, och att majoriteten inom bondeståndet ur samma synpunkt bedömt de ifrågavarande motionerna, derom bår det inom nåmnde stånd för den 14 December förda diskussions-protokoll de mest ojåfaktiga vittnesbörd. Se hår ett sammandrag af detsamma för nyssbemålte plenidag. Lars Olsson från stora Kopparbergs lån öppnade diskussionen rörande de sedan förra plenidagen på bordet hvilande strindlundska motionerna, i hvilka han förklarade sig till alla delar inståmma och som han i vissa fall med egna tillågg kompletterade. I hans anförande, som var skriftligt och upptager i protokollet ej mindre ån 15 sidor, inståmde blott 4 af bondeståndets ledamåter, nemligen: Johannes Nilsson från Skåne, J. R. Dahl från Gefleborgs lån, samt Anders Eriksson och Jan Andersson från stora Kopparbergs lån. Han uppråknade i detsamma en mångd lidanden och ofsörråtter, som allmogen i fordna tider fått lida af de uppvåxande ståderna, och kom under sina undersökningar, rörande landsbyggdens och stådernas inbördes förhållanden, till det åfverraskande resultat, att ,med undantag af de större ståder, som genom sitt låge vål egna sig till låmpliga omsåttningsorter för den inre handeln och exporten, torde man utan öfverdrist om en stor del af dem kunna såga, att de utan saknad kunde undvaras.— -Avartill,, frågade han, hafva största delen af dem gagnat? hafva handtverk och handel der utveklat sig till någon