utan synes snarare utvisa, att man allaredan på förhand sattat sitt beslut. Det blef söreslaget att såtta komitkbetänkandet på dagordningen för den 10 dennes, och oaktadt Leon Faucher invånde, att detta skulle båra prågel af hastverk och derför föreslog den 11, antogs dock det första förslaget. Orsaken hvarför man motsatte sig en dags uppskof såges vara den, att valet till nationalförsamlingens president, vicepresidenter o. s. v. skall ega rum den 12 och att majoriteten årnar att sörbigå dem, som rösta för anslaget åt presidenten. Till att tala för detta hafva låtit anteckna sig Ferdinand Barrot, Morin, Payer och Casabianca; till att tala emot det Dufourgeois och Bochard. Att döma af de obetydliga namnen blir debatten troligen ganska kort. Constitutionel förklarar, enligt dertill erhållet uppdrag, att presidenten ogillar hvarje försök att medelst en nationalsubskription skaffa honom penningar. Imellertid beråttas från andra håll, att agenter, på Louis Bonapartes bekostnad, redan afrest till olika trakter af Frankrike för att såtta i gång en nationalsubskription för deras patron. Nationalförsamlingen har förkastat Tinguys och flera andra legitimisters förslag, att departementsråden skulle vara beråttigade att sammantråda, når uppror afbryter de konstitutionelle statsmakternas verksamhet. Inrikesministern har i nationalförsamlingen förklarat, att såvål presidenten som ministeren anse val-lagen af den 31 Maj för gållande åfven vid presidentvalet. SARDINIEN. Justitsministern Siccardi, som iråkat en betånklig sjukdora, har af låkarne erhållit det råd, att dra sig tillbaka från statsgöromålen. Hans uttråde ur kabinettet skulle underlåtta ett nårmande till påfven, men det år tvifvelaktigt, om det skulle vara i Sardiniens interesse. KYRKOSTATEN. Från Rom skrifves under den 1 Febr.: Talrika rykten genomlöpa staden. Man vet icke om och i hvad grad de äro grundade.