Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 februari 1851, sida 2

alltid densamme som i dag: årlig, tapper och trogen! Detta år den belöning, som vi tilldela dig. Sköna prinsessa af Flandern, vi tycka att åfven ni år skyldig honom en belöning; och vi tro, i enlighet med våra visa kustlagar, att det byte, som siskaren upphemtar från sjön, råttvist tillkommer honom. År det ej så, min gode grefve af Boulogne? tillade han, våndande sig till en gammal högväxt man bredvid honon. Ni bör af alla kånna det båst; ty under tio år har ni ju kallats Fiskaren vid Scarphout. Ådlingarne tillkånnagåfvo högt sitt bifall, och under glädjetårar omsamnade nu den gamle grefven af Boulogne, ty det var ingen annan, sin ådle son; på samma våns framtrådde herren af Warrin och sade, Jåggande Margarethas hand i hennes befriares: — Sire! genom sitt testamente, hvarom ni sjelf kan ösvertyga er, lemnade hennes fader försogandet öfver sin dotters hand åt mig, och jag gör endast min pligt emot honom, då jag nu gifver den åt en, som så väl förtjenar denna lycka. På samma gång år det en tröst för mitt hjerta, att kunna tillbjuda den ädle herren, grefven af Boulogne, någon upprattelse för de orättvisor jag tillfogat honom under långesedan förflutna år, och för det jag, om också genom misstag, ådragit honom edert misshag och tio års landsflykt. Han har förlatit mig, men jag har ej förlåtit mig sjelf; och som bevis af min ånger, önskar jag, att alla mina egendomar och länder vid min död måtte föröka Margarethas af Flanderns hemgift. . Vi vilja ej uppehålla oss vid Burchards död. Han slutade sitt lif på schavotten, som han väl förtjenade. Förklaringar åro utom dess tröttsamma och den gamla historien förtäljer ej mer, ån hvad vi hår hafva berättat, lemnande åt låsarens fantasi att uppfylla alla enskildtheterna i Fiskarens vid Scarphout lesnad. fo NES TEE