Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 februari 1851, sida 2

ester att ett par minuter ha kämpat mot den kommande vågen, gungade farkosten på öppna hafvet och försvann snart ur de qvarståendes åsyn. Kap. 2. Man såg tårar i morgonens blåa öga, men de liknade en sjelssväldig skönhets, då hennes ögonblickliga vrede ernått uppfyllandet afhennes önskningar voli passionens tårar börja artorkas af ej mindre nyckfulla smälöjen. Men smäningom segrade dock smålöjena; molnen blefvo sällsyntare och lättare; solen framblickade med kortare mellanskof, och ehuru vinden ånnu suckade och sjön håsde sig efter nattens storm, blef dock himlen för hvarje ögonblick allt klarare och klarare. Sådant var den kommande dagens utseende, då den olyckliga Margaretha af Flandern ånyo öppnade sina ögon, sedan hon får en stund sörgätit sina lidanden i en blott alltför kort hvila. Ett ögonblick trodde hon, att allt det förflutna endast var en dröm; men åsynen af det rum, i hvilket hon nu befann sig, så olika det, som hon bebodde i sin faders palats, återförde henne snart till den sorgliga verkligheten. Och lik