Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 februari 1851, sida 2

hemliga sällskapen, de demokratiska komiteerna och medlemmarne af venstran haft sammankomster natten förut, fattat beslut för kommande fall och förberedt sig på kamp. I sorståderna bemärkte man också en alimån rörelse: emissarier från de hemliga sållskaypen och från Bonapartisterne agiterade besfolkningen; hela förmiddagen mötet varade, var nationalförsamlingens palats omgifvet af sen stor menniskomassa. Det år ganska troligt, att majoriteten hårigenom låtit afskråcka sig från sitt ursprungliga förehafvande och har öfvervägt, att kampen, derest den låte det komma till en sådan, troligtvis hvarken skulle utfalla till fördel för presidenten och nationalförsamlingen utan tillintetgöra dem bäda. Utgången af interpellationerna år ett nederlag för majoriteten, i synnerhet för dess ledare, och en triumf får Presidenten; det kan icke nekas. Maoajoritetens blad söka att dölja nederlaget och prisa församlingen för visshet och moderation, emedan hon icke ville sätta landets öde på spel genom ett obetånkt votum; de bonapartistiska bladen, som i segrens första ögonblick, förde ett mycket moderat språk, begynna åter sina håftiga utfall emot församlingen. Man menar derföre allaredan, att försoningen icke skall bli af lång varaktighet. ; Det talas nu åter om , att förslaget till en ny penningebevillning för presidenten skall förelåggas nationalförsamlingen. Hr Bonaparte skall befinna sig i en balans af 1,400,000 Fr. Beloppet af den summa, som kommer att begåras för presidenten år obekant; några rykten nåmna 13 million, andra 23 mill. Förslaget torde ståta på ett starkt motstånd; legitimisterna åro ense om att förkasta det, likaledes hela venstran och ett betydligt antal Orleanister. Såsom dess försvarare återstå alltså endast det egentliga bonapartistiska partiet, och den delen af Orleanisterne, som sluta sig till Mole. I afseende på Pariserbefolkningens tankar om spånningen emellan de båda statsmakterna, skrifves i Ind. Belge, att arbetarne mena att hvarken presidenten eller majoriteten har rått att anklaga och försölja socialisterna och demokraterna; ty aldrig hafva de, som man kallar anarkister, gjort så stora anstrångningar att tillvågabringa anarki. De fråga åfven, om de, i fall de regerade sig sjelfva, kunde regera såmre ån det nu regeras. Samma korrespondent anser får såkert, att massorna icke skola förblifva likgiltiga, i fall det kommer till en allvarsam konflikt emellan de begge statsmakterna. En annan korrespondent i samma blad beråttar att Louis Bonaparte för 18 månader sedan till en person, som talade med honom om konstitutionens brister, skall hafva yttrat sig på följande sått: -Det år visserligen omöjligt att med våld kullkasta författningen, men man kan nå detta mål genom indirekta medel. Når man t. ex. vill bli utaf med en håst, kan man antingen skjuta ihjel den, eller låta den springa så långe tills den störtar af mattighet och trötthet. Detta senare systemet vill jag anvånda på försattningen; jag vill låta den göra sådana språng, att den icke skall kunna uthårda de dermed förenade anstrångningar utan duka under innan len fullåndat sitt lopp. De konflikter FrankI rike upplefvat på den senaste tiden skulle lltså vara en följd af en af presidenten sattad plan tt undergräsva konstitutionen! Vi tilltro dock cke hr Bonaparte att kunna genomföra en å listigt anlagd machination. Ryska såndebudet i Paris synes med stort ntresse följa sakernas utveckling i Frankike; han sånder nåstan dagligen kurirer och lepescher till sin regering. Polisen har tillslutit srimuraresållskapet en stora Orientens loger; sällskapet hade efer Februarirevolution ersatt den ganska stråna hierarkien genom ett demokratiskt ritual.