Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 februari 1851, sida 1

Ändtligen dagas det sör hr Goddamson, d. v. s. det blir skymning sör oss andre, som ej ha något rendervous att vånta på. Klockorna i Gustavi och Kristina slå efter hvarandra sex. Hr Goddamson tycker det nu vara lagom tid. Han skyndar till sin ålskades boning. HIur håfves ej hans nattkappas veck under I det klappande, hjertats slag, då han ringer på den tambourdårr, som nu för honom var himmelens port. En kammarjungfru öppnar för den otålige ålskaren. — Mitt vackra barn — frågar han och klappar den nåpna subretten under hakan (ty hr ; Goddamson tycker mycket om avackra barn-) — såg mig, om din sru är ensam? D Ja — ssarar hon, skålmskt småleende — ger herrn sig bara ro att vånta, så kommer frun snart. vin herrn emellertid vara så god och stiga in i boudoiren? Denna boudoir var ett rum, inredt med det behag och den utsökta elegans, som så vål karakteriserar de ålskvårda Götheborgskornas smak. I väntan på fru X:s ankomst kastar br Goddamson sig vårdslöst på en kokett konversationssoffa. Hans lekamen gungar på vållustiga