Ilvarjehanda. Djurkol såsom motgift. Efter Garrod och Howard Rand. Talrika försök hafva ledt d:r Garrod till följande slutsatser: 1) Djurkolet har den egenskapen att i magen absorbera djuroch våxtgifter samt göra dem oskadliga. Djurkolet kan således begagnas såsom motgift, så vida det intages innan giftet hinner utbreda sig i kroppen. 2) Djurkolet absoraerar flera mineralgifter, och gör dem oskadlige, men i sådant fall bör en betydlig mängd intagas. 3) Omkring J uns djurkol erfordras mot hvarje gran Morphin, Strychnin eller andra dylika Alkaloider, men deremot endast en jemnförelsevis mindre qvantitet mot de ämnen, af hvilka dessa Alkaloider erhållas, såsom mot Opium, Råfkakor o. s. v., så att t. ex. 1 skrupel råfkakor blott fordrar 3 uns kol. 4) Djurkolet ensamt har ingen skadlig verkan. Det slags djurkol, som d;r Garrod anvånde, år benkol, hvilka blifvit digererade med sörtunnad saltsyra, derefter utlakade med vatten och glödgade i en täppt degel. Howard Rand i Philadelphia tillredde för sina försök djurkol genom att kalcinera låderstycken eller blod med pottaska derefter urlaka massan och glåda det återstående i en tillyckt degel. Han fann, att når sådant blodeller låderkol digererades med vattenhaltiga låsningar af svafvelsur Morphin eller saltsur Strychnin, så förlorade de all bitterhet och Alkaloiden fålldes fullståndigt. En intagen blandning af 1 gran Morphin eller Strychnin med 1 uns djurkol hade, då det var Morphin, en mycket ringa verkan. Och denna verkan uteblef helt och hållet, om blandningen af Morphin och kol förut digererades med vatten, tills den bittra smaken var sörsvunnen. Samma resultat erhöll man, vid försök med Belladonna, Digitalis och andra giftiga vexter. LLLELLLAAHi E