Hr Goddamson hade en sommar varit uppe i Stockholm. Der lärde han känna en ung, förtjusande Stockholmska. Hans hjerta, eldsängdare ån Jönköpings tändstickor, fattade genast eld och låga. Han svor henne en evig kårlek, hon gaf honom sitt hjerta och sin hand. Det unga paret tillbragte den angenåmaste smekmånad i verlden på ett brudgummens far tillhårigt gods någonståds i Sörmland. Men med denna månad var den eviga kårleken slut. Ty fru Goddamson var nemligen väl en engel till fru, men deremot alldeles ingen engelsk (d. v. s. en lydig och sin man undergifven) fru, Hon hade visat en nyck får hvar