— År tiden ännu icke inne att antaga ett liberalare tullsystem? (Fortsåttn. o. slut fr. n:o 29.) En annan sats, som, till bekåmpande af hvarje framstållning om ett friare handelssystem, alltid framdrages, år att en sådan söråndring skulle tillintetgöra Sveriges sabriksindustri och i elånde störta det antal af öfver 20,000 arbetare, hvilka af densamma påråkna sitt uppehålle. Om man åfven tager denna sats strångt efter orden och tänker sig nödsakad att vålja ett af de två alternativen: nppoffrandet af dessa 20,000 arbetares vålstånd eller pålåggandet, får deras bevarande, af en fortfarande indirekt beskattning å Rikets dfrige 31 millioner invånare; hvilkendera utvågen bör våljas? Den enskilte på hvilken fasan af ett stort antal medmenniskors olycka bör och måste göra ett djupt intryck, vore sannolikt böjd för den senare utvågen; men en Regering, en styrelse, som år höjd öfver den enskiltes kånslosamhet, som måste ansvara och sörja för det hela, hvars vål eller ve blifvit lagdt i dess hand, månne den, åfven om ingen förmedlande utvåg funnes, om icke tillfålle gåfves att i annan verksamhet anvånda nåmnde personal, åndock borde tveka att, emellan 2 onda ting, vålja det som vare öfvergående och som drabbade det fårre antalet. Men ett sådant olyckligt tvångsmål år dock ingalunda för handen. Hvar och en, som vill hålla sig vid sanningen, måste erkånna, att det behof af förbrukningsartiklar, som icke kan fyllas genom de inhemska slöjdernas och fabrikernas verksamhet och som icke, om jag så må uttrycka mig, på årligt sått kan införas, i allt fall både har anskaffats och kommer att anskaffas på oloflig våg; att erfarenheten visat det vål en förändring men ingen stagnation i inhemska sockertillverkningen försports sastån det mångåriga förbudet upphårt och priset å fabrikaten nedgått, att, om en tullafgift af t. ex. 1: 32 å 2 rdr beståmdes för 1 skålp. klåde, den inhemska klådestillverkningen af denna orsak aldeles icke komme att inskrånkas; att ingen sidenfabriks verksamhet behöfde upphåra om ån slåta sidentyger och dukar finge inkomma mot en skåligen afpassad skyddstull; att en rimlig sådan afgift å stål och jernmanufakturarbeten, å vissa glas och porcelainestillverkningar, m. fl. artiklar, ingalunda skulle tillintetgöra den inhemska fabrikationen af dessa varor; utan skulle en sådan föråndring, jemte en billig jemkning i priset å dessa sörnödenhetsvaror, blott hafva den fördelaktiga söljd, att vinsten af den olofliga handeln öfserdyttades från obehöriga ofta brottsliga hånder, till statens kassa, hvars härigenom beredda rikligare tillgångar kunde lemna en såker utvåg till låttnad i de allmånna, mera direkta skattebårdorne. Såsom ett faktiskt bevis på sanningen af hvad hår blifvit yttradt samt på möjligheten ej blott af förutvarande fabrikers fortfarande bestånd i bredd med måttliga tullsatser, utan jemvål att kapitalisten, då han vill nöja sig med en skålig vinst, finner för sig förmänligt att i nya sådana anläggningar anvånda sina tillgångar må hår nämnas några så af