Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 februari 1851, sida 1

H3B3AgAiAiAiii — verket år skyddadt genom förbud, i bevillning utgjorde . . 88, 000 samt de Handlande, hvilkas verksamhet år hämmad genom förbud erlade... . 135,000 Går man till några specialiteter, så finner man; att t. ex. i Norrköping; der endast yllelabrikationen år 1847 bedress vid 98 fabriker och för etttillverkningsvårde af 4,250,000 R:dr, bevillningen af stadens samtlige fabrikanter och manufakturister, således der besintlige sockeroch Pappersbruksegare troligen åfven inberåknade, utgick med 3,450 R:dr och att bevillningen för samtlige t. ex. i Elfsborgs lån varande fabriker utgjordes med 1070 r:Gär o. s. v. Mot en sådan lindrigare beskattning år visst ingenting att anmårka; tvertom vore det önskligt att samma princip kunde följas för alla klasser al statens medlemmar, men då nu äfven beskattningsbördan, åtminstone delvis, så lått drabbar fabrikerne: då hvarje ny sabriksinråttning eller ifrågakommande utvidgning har att yäräkna understöd dels genom gynnsamma förlagslån, dels genom särskilia tullfriheter, förekommer det oaflåtliga yrkandet att, utan all billig konkurrens, efter godisianande så i afseende på pris som qvalitet uteslutande så fyllda landets behof af vissa sabrik-alster, vitina om en nog långt sträckt ensidighet, samt försöket att förqvåsva hvarie äfven de mest moderata emnkniagsförslag, medelst den ogrundade förespeglingen om 20,000 brödlösa menniskors elånde, både olämpligt och obilligt. I min tanke gjorde man vida klokare att i tid eftergifva något af de ölverdrisna anspråken på det att icke, då ölvertys elsen om det nu befintliga obillighets förhållandet blifver allmån, mera på en gång må återtagas ån som kanske år nyttigt. För ölrigt bör mårkas, att fabriksarbetarens sanna, framtida vål beror icke uteslutande på dagseller veckopenningen, utan fastmer på en fortgående utbildning i yrket, hvarigenom han blir lika behöslig för fabrikanten, som denne för arbetaren; men denna utbildning kan ej vinnas, derest icke fabrikanten, genom möjlig konkurrens med utlåndska fabrikers mera fullåndade alster oafbrutet manas att likasåvål förådla qvaliteten som att öka qvantiteten af sina tillverkningar. Flera andra satser framkastas mot en friare tull-lagstiftning, såsom att kontrollföreskrifterna mot oloslig varuinförsel derförinnan behöfva förändras, ehuru den ringaste estersinning såger oss, att kontrollföreskrifterna böra råtta sig efter tullsystemet och icke tvårtom; vidare att Sverige icke bör gåras till ett experimentalfålt för tulllagstiftningen, ett mera grannt ån innehållsrikt talesått, hvars förtåckta mening år, att man ej vill hafva någon föråndrirg, 0. s. v., men, M. H., jag har redan långe nog satt ert tålamod på prof och vågar icke vidare utstråcka granskningen till de flera förvillande yttranden, hvilka ånnu anvåndas såsom vapen för bekämpandet af ett friare handelssystom. Allting har dock en öfvergång; så äfven hindren för en sansad handelsfrihet och obehagen för vånnerna af densamma. Att denna frihet, hvarmed jag förstår råttigheten för hvar och en att, når han anser sådant för a een rr