Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 februari 1851, sida 2

FTe an det OSterrIikiska ar underråttadt om I saken i fråga, hertigdömenas förhållanden till Danmark. Att Sponnecks mission afser ordnandet af dessa förhållanden år intet tvifvel underkastadt, sastån man af de motsågande tyska tidningsberåttelserna omöjligen kan få riktig reda på dess nårmare innehåll. Slesvigholsteinarnes vänner smickra sig sortfarande med det hoppet, att såvål Österrike som Pressen skola såsom oafviklig basis för nämnde förhållandens reglerande uppställa förbundsdagsbeslutet af 1846, hvilket garanterar förbindelsen emellan Slesvig och Holstein. bDet kan dock lått hånda, att Slesyisholsteinarnes medhållare misstaga sig hårutinnan, liksom de misstagit sig i så många andra hånseenden. ben bittra verkligheten betager dem den ena illusionen efter den andra. Bland annat kryper det nu t. ex. fram i tyska bladen, att det år en afgjord sak, att Danskarne komma att besåtta Rendsburgs kronverk. Betråffande Rendsburgs besåttning för dfrigt hetes det nu vara beståmdt, att den skall bestå af 4 bataljoner Preussare och 4 bataljoner Österrikare. Insurgenthårens reducering har nu försiggått; alla kommissariernas fordringar åro nu uppfyllda. Kommissarierna hafva af ståthållaren Reventlow-Pretz blifvit uppmanade att begifva sig till Kiel för att ur hans hånder emottaga regeringen ösver Holstein. Man trodde imellertid, att den nya regeringen icke skulle komma till stånd förrän i början af Februari. Ståthållaren Reventlow har gått i författning om fångarnes utvexling. ENGLAND. Den officiella tidningen innehåller följande utnåmningar: grefve Westmoreland, till gesandt i Wien; Sir Edmond Lyons, till gesandt i Stockholm; hr Magenis, till gesandt i Schweiz; Sir C. A. FitzRoy till generalguvernör öfver samtliga kolonierna i Australien. FRANKRIKE. Den med så mycken spånning våntade parlamentariska bataljen har slutat helt snöpligt med — antagandet af den enkla dagordningen. Herrar Thiers, Berryer, O. Barrot, Faucher, Lamartine, hvilka man allmånt trodde skulle taga till ordet, antingen för eller emot verkstållande makten, öppnade icke sin mun. Hr Hovyn Trenchere framstållde sina interpellationer; justitsministern Royer afgaf en mycket försonlig förklaring; Mathiens (de la Drome) af bergspartiet fattade ordet, då ingen af majoriteten ville upptråda, och förehöll denna dess svaghet och haltande hållning, hvilka, enligt hans tanka, hade sin grund deri, att dess medlemmar icke voro uppriktiga republikaner utan cacherade royalister. Legitimisten Leo de Laborde sökte försvara sitt parti emot detta ängrepp; den korta förbindelsen mellan högran och venstran var synbarligen åter upplåst. Förgålves försökte derefter Michel (de Bourges) att upplifva debatten; församlingen beslöt med stor majoritet att gå öfver till den enkla dagordningen. Detta ovåntade resultat skall hafva sin förklaring deri, att majoritetens ledare åter försonat sig med monsieur Bonaparte, som å sin sida lofvat att med det snaraste bilda en minister ur deras midt, hvaremot de gifvit honom det löfte att skaffa honom den penningebevillning, som ligger honom så mycket om hjertat. Folkrepresentanten S:t Beuve har väckt följande vigtiga motioner: 1) Upphäfvandet af alla skyddstullar å lifsmedel. 2) Uppbålvandet af alla tullar å råämnen. 3) Upphåfvandet af alla införselsförbud. 4) Införandet af en skyddstull å halflärdiga sabrikater af icke öfver 10 2 5) Införandet af en skyddstull, för sullfärdiga sabrikater af icke ösfver 20 4. — ———— och ljudeligen uppläste — upprorslagen. åt