Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 februari 1851, sida 2

detta — en folkhop, som ej mindre förundrad ån de sjelfva, helt beskedligt stod och gapade på deras nya kaskar efter sista modellen — det var allt. Klockan 7 höllo de just på att rusta sig till hemtåg, då flera personer andtrutne kommo springandes till torget. — Upprorsmakarne — ropade de — åro i antågande; de ha stora fanor, brinnande facklor, råda band i knapphålen och några ha musköter. Allt som fötter hade skyndade sig vid denna underråttelse till tullen sör att se de upproriske. Och der kom verkligen i god ordning det intet ondt anande Rustibus-Sållskapet. Tullportarne voro stängda; men som man just icke behöfde vara någon Remus för att hoppa öfver Bracksjös gårdsgårdsmurar, klefvo de mycket ordentligt öfver. Men nu omringades de på en gång af bajonetter. Hr borgmåstaren i spetsen för sin medborgarearme rycke också fram emot tullen. — Hvad skall detta betyda? — det var den helt naturliga fråg:, Rustibussarne i sin förvirring uppkastade. Förvirringen slutades med förbittring, då fanjunkaren steg fram i spetsen för sin kår