Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 februari 1851, sida 2

Men stackars borgmåstare! Alla de fördelar han väntat sig af revolutionens upptåckande hafva gått upp i rök. Den förmente revolutionschefen, hr Gökendahl, Henrik, öfver hvars sångande han så mycket skrutit. har nu, försatt på fri fot, anstållt injurieprocess mot Bracksjös vållofl. magistrat. Kungen får troligtvis ej förrän nu, genom Handelstidningens följetång, veta, att det existerat en revolution i Bracksjö och att en Frans Josef Brackander varit fåderneslandets råddare. följakttigen sitter den efterstråfvade domsagan lika långt inne som före revolutionen. Äefven riddareslaget var en illusion. Hr borgmåstaren år vål en stor Wase nu som förr, men Wasan — den våntar han ånnu på. Sans moral. Någon tid hårefter låstes i det liberala Skraköpingsbladet : Det skrifves från Stockholm under den 17 December, eller samma dag, som de kostliga Rracksjöoroligheterna egde rum, att regeringen låtit inkalla trupper till Drottningholm, förstärkt poliskorpsen och vidtagit alla de kraftigaste åtgårder mot en — inbillad revolution. . Vi tro att vederbörande genom denna skuggrädsla, genom dessa Donquixottiska anstalter, gör Sig fullt ut lika löjlig i landet, som borgmästaren i Bracksjö; och må vederbörande bråka aldrig så, må de bygga kontrabarrikader, inkalla trupper och slösa med andra försigtighetsmatt, de skrämma i alla fall endast sig sjelfva och de rysliga revolotionärer, hrr Donquixotter hår i landet rida spårr emot, åro, når allt går omkring, blott — — våderqaarnar