ma i sräga i Bracksjö. Ett mera laglydigt och konungskt folk ån Bracksjöfolket finnes vål knappast i verlden. Vore jag riksdagsman skulle min första motion bli om uppstoppandet på statens bekostnad af en eller annan afliden Brack,jöbo. Denne borde så skickas till Kongl. museum i Stockholm, på det verlden efter några hundrade år, då inga rojalister mer finnas, måtte lå ett ungefårligt begrepp om, huru en riktig rojalist sett ut. Någon författare har (med hvad reson, det lemnar jag derhån) benåmnt svenskarne-Nordens Fransmån— jag deremot skulle vilja kalla Bra. k-jöboorne Sveriges RyssorKan ni vål föreställa er, dessa underdåniga undersåter tro ånnu (1851) på en konungamakt med Guds Nåde, på vålsignelsen af en vlandssaderlig-styrelse, på en regeringens ofelbarhet och på många andra de otroliga ste saker under solen. Ack, hvilka naturmenniskor! Och åndå — o tempora! o mores! — åndå hann revolutionen åfven hit till detta af menlåsa borgare och idylliska svin befolkade tråhus-arkadien. Än i denna dag vet vål ingen i Bracksjö med beståmdhet, om der i sjelfva verket va9