Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 januari 1851, sida 1

TALTSATLUDTHUMSLULWGA ee ENE 4110 Hamdlanuen Enhörning. — hebatt rna i franska nationalförsamlingen den 15, 16, 17 och 18 dennes, Sessionen den 16 Jan. (Fortsåttn. fr. n:o 23.) Dupin öppnar mötet kl. 2. En hög martialisk gestalt bestiger talarestolen; det år ölverste Vaudrey, presidentens förste adjutant, hans medbrottsling från Strassburg. Han förklarar helt kort, att de uppgilter, Jules de Lasteyrie meddelat rörande tillstållningarne i Elyste får militären, åro falska och tillbakavisar dem med förakt. Lemulier, en af stistarne utaf sållskapet den 10 December, beriktigar åfven ett af Jules de Lasteyries påståenden betråffande nåmnde sållskap. Jules de Lasteyrie försvarar riktigheten af I — . ;F SÅ Sina uppgifter med energi och hotar att såga ånnu mera, om man drifver honom dertil. Håruppå fortsåttas gårdagens förhandlingar. Flandin, moderat republikan, har i komiten — — 2 på i forening med Lamartire förfäktat den me. a 2 ning, att ministeren hade rått, hvadan han Lä ? på . äfven röstat för den enkla dagordningon. Han Söker att åter försvara sin äsigt och att skjuI ta skulden från ministeren ölver på partierna, men han år icke sin uppgift vuxen, I stöter både majoriteten och minoriteten och blir på slutet icke mera hörd. Berryer bestiger derefter under en allmån spånning tribunen. Hans tal år mera ett politiskt manifest för hans parti, ån ett angrepp emot ministeren. Han tadlar visserligen denna och anslutar sig till Lanjuinais förslag, men blott för att taga ett sådant tadel till utgångspunkt för ett uttalande såvål af hans uppfattning utas situationen som af hans partis förhållande till denna. Han tadlar ministerens senaste handling hufvudsakligen af följande tvenne skål: 1) emedan den anknyter sig till en följd af fakta, som utvisa en tendens till en politisk förändring, hvilken man bör frukta för landets lugns skull såsom en kålla till nya olyckor och ett nytt elånde; 2) emedan den splittrat majoriteten, hvars enhet och samverkan åro vilkoret för ordningens uppråtthållande, och hvars splittring medför den stora faran att nödga partierna till att för nårvarande inlåta sig på de vanskliga frågorna om Frankrikes framtid. Med stor öppenhet, förklarar talaren, att han betraktar Frankrikes nuvarande tillstånd såsom blott transitoriskt; har menar, att detta erkånnes genom sjelfva konstitutionens beståmningar om en revision, att alla partier åro eniga derom, tillochmed det demokratiska, som vill förvandla republiken till en social republik, att hela nationen har uttalat det som sin äsigt, då den d. 10 December 4848 valde den man, hvars . 2 . namn erinrade om den forsta revolutionens afslutning och till detta namn och skuggan af en årstlighet knöt en sådan betydelse, att den föredrog denna framför Cavaignacs ly. : . H : sande och obestridliga personliga förtjenster; att slutligen den verkstållande makten erkånher samma åsigt genom sitt sista budskap. Men derest denna äsigt är den sanna, då har