Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 januari 1851, sida 1

Några ord om den s. k. handelsbalansen och sättet att beräkna densamma. 1. (Forts. fr. N:o 3) Det låter sig tånkas, att Colbert, i fall han egt båttre kåunedom om de lagar, som ovillkorligen måste ligga till grund för produktionen och omsåttningen, aldrig skulle hafva fört hvarken sitt fådernesland elier Europa in på den vådliga bana, på hvilken man nu, i fråga om handel och vandel, befinner sig. Den berömde ministern har, efter Spanjorernes föredöme, lagt allt för mycken vigt på det infly ande, som den metalliska valutan utöfvar på ett lands handel och icke mårkt, att hvarje nation i sjelfva verket med sina egna produkter betalar de produkter, som den hemtar från utlandet, antingen nu utlånningen betalar exportartiklarne med varor eller med penningar. Han har delat den stora fördom, som var gemensam får hans tidsålder, då de nyligen gjorda upptåckterna af Amerikas guldoch silfvergrufvor gaf deras egare en öfvermakt, som våckte de andra nationernas afund. För att erhålla sin andel af de i Europa utspridda ådla metallerna ville Frankrike hafva sina fordringar liqviderade i hårdt mynt, i trots of alla de svårigheter, med hvilka verkstållandet af detta beslut var f3ra nadt. Aldrig, det måste man medgifva, har någonsin en paradox blifvit upptagen med större enthusiasm, ån den, på hvilken det s. k. merkantil-systemets theori hvilar. I Frankrike, England, Tyskland, Italien och Spanien öfverensstämde alla statsekonomiska skristställare derutinnan att losprisa den industriella isoleringsprincipens underverk, utan att inse, att detta system förstörde sig derigenom, att det fsorallmänligades och att den förhoppningen: att få sdlja utan att köpa, skulle tillintetgöras på samma gång som hvarje nation ville tvinga sin granne att köpa utan alt sölja. De mest Ånsigtlulle statsekonomer vid ifrågavarande tidpunkt gjorde sig till spridare af merkantil-systemets låror. Styrelserna försummade icke att sluta sig till deras ider hvilka sedermera lagt så många hinder i vågen lör en tidsoch förnuftsenlig reform i de kom