Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 januari 1851, sida 2

Van åtagande af den förpligtelsen att skydda dessa råttigheter. De smickra sig in i sista stunden med det hoppet, att kommissariernas beståmmelser skola träffas i strång ösverensståmmelse med denna åtagna örpligtelse. En af de tyska vånnerna, 2perl. Nachr.-, går så långt, att den utan tvekan för sina låsare debiterar sådant nonsens, som att man, med anledning af det i köpenhamn ännu förherrskande demokratiska partiets missbelåtenhet med det sått, hvarpå slesvigholsteinska affårerna regleras, år beredd på ett utbrott af oroligheter derstådes, i hvilket fall en engelsk-rysk intervention torde ega rum. -hörsenhallesom upptagit notisen, har funnit sig föranlåten att beledsaga den med ett frågetecken. Deremot ssilses det andra tyska tidningar, som nu med grämelse erkånna, att det är förbi med staten Slesvigholstein. I Slesvig har vidtagits en åtgård, som, ehuru i sig sjelf obetydlig, likvål synes visa att man tånker på ingenting mindre, ån återställandet af den gamla förbindelsen med Holstein. Danske regerings skommissarien har, under den 11 dennes, förordnat, att legala annonser hådanefter icke skola införas i -Alt. Merc. och Sles.Holst. Anz.:F utan i -Flensb. Leit.v, Dannevirke och -Berl. Tidende, hvilken sistnåmnda skall hafva dubbel betalning derför emot hvad de andra erhålla. Såsom det nämndes i går, fortsätter kiclerförsamlingen ånnu sina möten. Denna församling afgilver ett intressant exempel på, huru det blott år ett steg från det sublima till det löjliga. Den utgifver sig, såsom år bekant, för att åfven lagligen representera hertigdömet Slesvig, oaktadt, de sleste slesvigske deputerade antingen blott åro valde af ett tjog likasinnade konsorter, eller, tillochmed, långt bort ifrån den lagliga valorten, af apokrysiska valförsamlingar bestående på sin höjd af ett par tjog personer. Når nu dertill kommer, att ministern Francke förelågger en sådan församling en budget, hvari Slesvigs inkomster och utgifter på fullt allvar åro upptagna som hufvudposter, och att denna församling sysselsåtter sig med kommunikationernas ordnande i Slesvig, kan man icke gerna förestålla sig något större narrspel. Det år icke långre romerskt lugn eller stoisk köld i farans ögonblick — det år blott en löjlig fars. I det hemliga måte, Kielerförsamlingen håll den 14, sedan det offentliga måst upphåfvas till följe af församlingens ofulltalighet, meddelades ståthållarnes åkrivelse till kommissarierna om underkastelsen, samt att man erhållit nya och bestämda löften, att de sråmmande trupperna icke skola inrycka i landet, och att den danske generalen fått order att instålla fiendtligheterna. Då man begårde att alla underkastelsen rörande handlingar skulle framlåggas, bad Francke att man skulle afstå från denna begåran, emedan det kunde vara till oberåknelig skada om vordalydelsen af dessa handlingar blefve bekant. Han förklarade vidare, att ståthållarskapet var fullkomligt beråttigadt att fortfarande fåra regeringen, intills en ny blifvit insatt, emedan detta skedde i enlighet med kommissariernas uttryckliga önskan. Derester bad han församlingen blifva tillsammans för att afsluta budgeten, enår det var i landets interesse, att den nya regeringen icke nödgades godtyckligt utskrifva skatter. Slutligen meddelade han, att de i armån tjenande Slesvigare, når de återvånde till sina hemorter, icke hade att befara några förföljelser. Då man sedan sporde honom om de sördrilna SlesvigI ska embetsmånnen, om grundsatserna för och utförandet af armåns förminskning, samt om fångarnes utvexling och såstningarnes öde, syarade han, att han derom ingenting kunde såga, emedan dessa punkter voro föremål för underhandlingar, men att han trodde, att man kunde vara fullkomligt såker på ett gynnsamt resultat. Mötet slutades med, ati presidenten bad de medlemmar, som förklarat sig vilja uttråda ur församlingen, att stanna qvar och hålla ut till slutet. Den 15 hålls ett nytt måte, i hvilket sinansministern skriftligen tillkånnagaf, att han tillbakatager andragandet om ett nytt förmågenhetslån, och inskrånker sig till det förslaget, att församlingen åfven i år måtte bevilja den redan fårnt fåraglaona inkomstskatten. Denna