Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 januari 1851, sida 1

stul undergång. 1 samma anda uttalade sig ministrarne såvål i ett af Francke under. tecknadt gemensamt memorial som mundtligen. Beseler stödde sig deremot på kommissariernas ofullståndiga legitimation: de kunde j icke betraktas som Tysklands befullmåktigade han hånvisade till de chancer, ögonblickets politiska förhållanden erhjödo, och de oåndlig sorgliga följderna af att underkasta sig kommissariernes fordringar. Hans slutpåstäende var, att man enligt gudomliga och menskliglagar var förpligtad att göra motstånd. Begge stäthållarne öfverlemnade asfgörandet åt får, samlingen. Denna valde samma afton en komite af s medlemmar, och denna, som af regeringen erhöll alla till saken hörande handlingar arbetade hela den följande dagen, den 10, intill kl. 10 om aftonen, då ett nytt hemlig! måte var beramadt. I detta måte afgaf komiten sitt betånkande. Komiten hade ej eller kunnat blifva enig. Majoriteten, bestående af 6 medlemmar, gillade grefve Reventlows och ministrarnes politik ; minoriteten (Olshausen, Fock och Gulich) ogillade densamma och föreslog att kommissarierne skulle afvisas och motstånd göras mot exekutionen. Förhandlingarne varade hela natten, och debatten var mycket varm och liflig. Minoritetens proposition försvarades af proponenterne och 5 andra talare; de framhåfde alla rimliga och orimliga chancer, de vådjade till församlingens pligt och åra, som förbjödo en underkastelse, så långe man haI de en modig hår af 40,000 man och fienden ånnu var långt borta; de besvuro den att icke öfverila sig genom att för tidigt stråcka gevår och fordrade synnerligen af slesvigarne såsom deras pligt att råsta emot majoriteten. Detta hade till följd, att flera slesvigare protesterade emot, att det skulle vara en pligtölvertrådelse att rösta med majoriteten. Schmidt, majoritetens ordförande, hertigen, Francke, Stein, Bargum och P. Laders talte för underkastelse, emedan motstånd var omöjligt under den nedtryckta ståmningen både i Tyskland och Holstein, emedan man skulle försvara sig både i söder och norr, och emedan absolutismens makt herrskade öfverallt. De antogo icke underkastelse för så farlig, som minoriteten, och litade ånnu stådse på Preussen och förbundet. Åsven Claussen försvarade den mening, att blott underkastelse återstod, enår det var omöjligt, att en europeisk revolution kunde utgå från Slesvigholstein; en sådan kunde blott våntas från Paris, och man skulle derföre uppofsra sig till ingen nytta. Om morgonen kl. half 6 egde åndtligen omröstningen rum. Den allmånna frågan, om församlingen förklarar sig öfverensståmma med den i departementschefens skrifvelse uttalade politik, framstålldes först, och vid skedt namnupprop besvarades den jakande med 47 röster emot 28. Då minoritetens propositioner hårigenom bortfallit, antogos derpå följande propositioner af majoriteten. -Landsförsamlingen har beslutat att uttala sig på följande sått för statsregeringen om de i det hemliga mötet den 9 från regeringens sida gjorda meddelanden, angående de österrikisk-preussiska kommissariernas tilkånnagifvanden: