Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 januari 1851, sida 1

Konstberidare-familjen. Af bernh. Sev. Ingeman. (Forts. fr. N:o 13.) Den gamla, olyckliga hustrun hörde icke ett ord af hvad han sade; men hon läste det i hans blickar och åtbörder och slog sina armar med ett håftigt glådjeskri och med en stråm af brånnande tårar om hans hals. Nej, nej, det var då ingen dröm!— hviskade gubben matt och tryckte henne mot sitt hjerta, i det han lyfte de halfbrustna ögonen mot himlen. — Den förbarmande Guden vare lofvad! Kårleken kan slumra långe, långe; men den dår likvål icke. Fursten kan blifva en gycklare och likafullt då salig. — Gud välsigna dig, min Agnes! Gud vålsigne er, mina barn! — Mitt rike ... år icke mera... af. denna verlden.Med dessa ord sjönk han kraftlös tillbaka, drog en djup suck och var icke mera till. Blek och listös låg den gamle Ritter utstråckt på sin usla hvilobådd. Giasinda gråt och vred hånderna af förtviflan. Grefve Fritz