Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 januari 1851, sida 1

det vigtiga blad, som var utrisvet och för svunnet. Lägg Giasindas hand i min, mi vördnadsvårde far, och låt oss alla blifva lyck ligal Jag år min egen herre; jag år ick skyldig någon enda, utom Gud, råkenskap få mina handlingar, och med Giasinda år ja den rikaste och lyckligaste menniska i verl den.Kan och vill en grefve Falkenberg tag till åkta en omkringresande konstberiderska? — frågade den gamle bittert. — -Skall dei sista återstoden af min åra beröfvas mig grafven? — Skall jag efter dåden kallas få en kopplare och förförare, som kom hit få att locka er i en förderslig och vanårande snara? — Skall min olyckliga dotter råkna: bland antalet af de föraktade varelser, som... -Min far, min far! hvad såger du?— af. bröt Giasinda honom och reste sig. — -Jag kan, jag vill icke blifva hans. ... Det år er omöjlighet — jag vet det. Men nu år jag nöjd, sedan jag sett det land, der han ble född och der jag såg honom i min barndom Jag har sett honom sjelf och jag vet-. hon asbröt tvårt — -Je-gaskall icke nu tånka långre på hvad du fordrade i den förfårliga timman. — Förestafva nu eden, min far! och jag skall allägga den — åfven om mitt hjerta skulle brista.