Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 januari 1851, sida 1

Konstberidare-familjen. Af Bernh. Sev. Ingeman. (Forts. fr. N:o 12.) De vågade icke tråda in i det matt upplysta tåltet, der en högtidlig dödsstillhet herrskade, och der de sågo sin vån i ett för dem oförklarligt förhållande till den olyckliga familjen. En person, i hvilken de igenkånde den lycklige taskspelaren, gick nu ut ur tåltet med en medikamentsflaska och ett långt recept i handen, tillika med en af stadens dugligaste låkare. På ett slags fåltbord brunno två ljus bland några koppar och glas, hvilka tycktes hafva varit i bruk vid en åderlåtning. Den gamle konstberidaren låg dödsblek med förbundet hufvud på en halmmatta, med några trasor af håsttåcken på sig. Vid hans fötter satt på en trumma det åldriga fruntimmer, som de hade sett vid ingången. Hon hade tagit bahytten af, och de varseblefvo nu ett gammalt, ånnu vackert, men af sorger tårdt ansigte, som oaflåtligt var våndt mot