Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 januari 1851, sida 1

med allehanda färger, att ingen kunde se hurudan ansigtsfåärg han egentligen hade: om det var en europå eller en tatuerad amerikanare. Han sprang med låtthet upp på den galopperande håsten och utförde de svåraste eqvilibristiska konster med en låtthet och vighet som förvånade samtlige åskådarne. -Men, min Gud, det år ju Fritz!— hviskade Helman förskräckt till Stahl. -För Guds skull, var tyst!— genmålte Stahl — -jag kände igen honom vid första ögonkastet. Blott ingen får veta det, kan det vara detsamma. Det har ingen fara med honom, blott hästen kan hålla takten.Nu stod han på hufvudet i sadeln och det lyckades fullkomligt. — Tunnbanden sprang han lått igenom; och vann till slut ett stormande bifall, genom att med ett stort saltomortal från håsten sluta manövern. Derefter sprang han ut, utan att helsa eller tacka publiken. Efter en kort mellanakt gick ridån upp för den lilla scenen. Den unga flickan, som förut hade låtit se sig i mameluckdrågten, och som troligtvis också skulle hafva visat sig till håst, trådde nu fram som Columbine, i en enkel, men smakfull, hvit klådning. Hon syntes något orolig och förvirrad, men hade