Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 januari 1851, sida 1

— — ————— vis s treslig lockelse; vid nårmare undersöknin och ersarenhet, af det närmare förhållandet med dessa -grönsiskor,blir man emellertid snart kallad tillbaka från sina illusioner. På sjelfva obligationerna? finnes nemligen, rörande så till sågandes deras inre våsende, ingen vidare upplysning meddelad, ån en simpel hån visning till Kgl. Maj:ts resolutioner och stadganden i åmnet, och når man skaffar sig tillgång till dessa, låser man i 1 af Kgl. Maj:ts Tillågg af den 23 Mars 1849 till reglementet får Sk. Presterskapets Byggnadskassa följande kategoriska beståmmelse: l åndamål att skyndsammare tillvågabringa den genom Byggnadskassan åsyftade inlösen af Skånska prestgårdar, eger Direktionen upptaga lån mot utgifna obligationer, hvilka löpa med rånta till högst 41 för 100 om året och infrias sednast 45 år från utgifvandet, samt åro uppsögbara på sex månader endast från direktionens sida. 88 stadgar visserligen att vissa obligationer skola hvarje år af direktionen utlottas och infrias, men i fall man nu icke år nog lycklig att erhålla en friande lott, sedan man till lottning uppsagt sin innehafvande obligation, år man naturligtvis tvungen att behålla den så långe direktionen och fru fortuna vilja och behaga inom de 45 åren, och under hela denna tid har man alltså sina 500 rdr liggande med endast 41 proc. rånta, medan man möjligen eljest skulle kunnat ha 5 å 6 proc. på sina pengar. Insåndarens mening år visst icke att klandra Direktionen för Sk. Presterskapets Byggnadskassa att den beredt sig så goda vilkor som möjligt och att den för sådant åndamål begagnat herr statsrådet Genbergs bona officia, men hvad som förefaller insåndaren, om icke precist försåtligt, likvål mindre lojalt, år att Direktionen icke på sjelfva obligationerna låtit utsåtta den hår ofvan citerade paragrafens beståmmelse, på det att hvar och en, som får en dylik obligation i sina hånder, måtte straxt blifva satt i kånnedom om hvad han har att råtta sig efter. Mången har förmodligen nu låtit sig af ifrågavarande obligationers inbjudande yttre bedåra att mottaga dem som råntebårande pengar och sedan gjort den obehagI liga erfarenheten, att de i sjelfva verket sakna det våsendtligaste vilkoret för kurserande papper, det att af innehafvaren kunna med initiativrått presenteras hos utgifvaren till inlösen åtminstone på något kortare tid ån 45 år!