Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 januari 1851, sida 4

Diverse. Teckningar ur lifvet. Det år en klar och lugn dag, i medlet af September förlidit år; solen tittar så vånligt in i ett litet rum i Haga, och belyser der en tafla af frid och sållbet. En medelålders man sitter vid ena fönstret ifrigt sysselsatt med sitt handtverk, under det han då och då kastar blickar af ömhet, ån på tvenne gossar omkring 8—10 är, som muntert leka på golfvet, ån på ett litet barn i en vagga, kring hvilken modren sysslar, glad Öfver den oskyldigas joller. — Det synes på allt derinne att ordning och arbetsamhet förskasra den lilla familjen, en, visserligen tarslig, men tillräcklig bergning för deras behof, ty mannen går ej på krogen då söndagen kommer och förstör veckans arbetsförtjenst, utan helgar hvilodagen i det stilla hemmet, der hustrun söker att bereda honom så mycken trefnad som möjligt, vi glådja oss åt denna sållsynta lycka bland den arbetande klassen. Tvenne månader sednare besöka vi åter samma lilla rum, men finna nu en sorglig föråndring. Mannen ligger blek och utmerglad på sjuksängen, der han legat i 6 veckor, först i nersleber sedan i kolera, och likoar nu mera en död ån en lefvande; den arma hustrun som denna långa tid ensam skött och vakat öfver honom, år afven tärd af sorg och bekymmer, men bar likvål alltid bibehållit sin sjalsstyrka och förtröstan, samt med outtröttlig verksamhet och sjelfförsakelse gjort allt för atv värda den sjuke mannen, och de sma barnen, af hvilka den ena gossen äfven varit sjuk. För en arbetare år en långvarig sjukdom detsamma som fullkomlig ruin. Så se vi åfven nu, det förr så trefli a eburu ytt rst tarfliga rummet, nåstan utblottadt på allt. Kallt och fuktigt ef brist på ved, och de små barnen bleka och försagda af brist på bröd och kläder, ty allt hvad den arma hustrun kunnat sålja år anvåndt under denna betryckets tid, till underhall. Och nu åro de i saknad af det nödvändigaste för lifvets uppehålle. Det år denna stora nön som har föranledt dessa skildringar, och ehuru ofta välgörenheten blir anlitad, vådjar åndå denna hustru till eder, J lyckliga mödrar! — och hvarje ådel menniskovän, om en skärf får sig och de sina; öfvertygad att det menniskoålskande bjertat ej tröttnar att lindra nåden, utan deruti finner sin ljufvaste slädje. Hr Anton Berg på Handelstidningens byrå har godhetsfullt åtagit sig att emottaga delgåfvor som lemnas dessa nödstälde, och lemna härmare underrättelser åt dem som det önska. (334.) Ästundas hemta en half kanna god, oskummad mjölk dagligen; adress å annons-kontoret. (233.)