Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 januari 1851, sida 2

endtliga ståmningen hos majoriteten i nationalförsamlingen emot regeringen i valen, som den 4 dennes egde rum i församlingens afdelningar till presidenter och sekreterare. Nåstan alla valen föllo på sådana personer, som visat sig motståndare till presidenten. I trots af general Changarniers sormliga sörnekande af de instruktioner, som blifvit honom tillagda af Patrie, fortfar åndå bemålte tidning att påstå, det de verkligen utfårdats och ännu åro gållande. De bli fva yltermera visso ordagrant meddelade. J. des Dehats meddelar imellertid andra instruktioner, som båra Changarniers och chefens för parisiska nation algardet, general Perrots underskrifter och som i betydlig mån afvika från de af Patrie meddelade. Instruktionerna i J. des Dehats åro daterade den 4 Maj 1850, då deremot instruktionerne i Patrie sakna datum, hvadan de antagas vara antingen föråldrade eller beroende af ett misstag. Patrie går dock illa åt Changarnier och beskyllar honom rent ut för att hafva ljugit, och utropar: Hvad måste han icke hafva lidit, då han förnekade sina instruktioner! Ack, derest vi varit nog olycklige att till ett sådant pris köpa det bifall, han har erhållit, då skulle vi för alltid dolt oss i den djupaste enslighet!Och om nationalförsamlingens medlemmar såges i samma artikel: -e triumfede vanvettige, de klappa i hånderne med Orleanismens Coriolan, för en general, som smickrar nationalförsamlingens allmakt, ungefår på samma sålt som Sixtus V, då han cftersträfvade pålvekronan, smickrade kardinalkollegiet, intill den dag, då han blef kristenhetens ösfverhufvud; då kastade han bort sina kryckor, råttade upp sin krökta gestalt och utropade till kardinalerne: -Nu år jag er herre!Paris år fullkomligt lugnt. Hvad skulle folket bekymra sig or inisterföråndring, ymra sig om en ministerfö al hvilken det hvarken kan hafva nytta eller skada? Ty någon söråndring i den hittills följda såväl insom utlåndska politiken år ingalunda att sörvånta. Denna har funnit majoritetens i nationalförsamlingen fullkomliga bifall, för så vidt man undanlager vissa, med presidentens dynastiska planer sammanhang egande, åtgå rder. Ministeren har fallit, icke emedan majoriteten ogillar regeringssySsStemet, utan emedan ministrarne stått i ett egen lomligt, osjelfståndigt förhållande till presidenten, hvilket gjort att de orleanistiska och legitimistiska sraktionerne af majoriteten beskarat, det desse ministrar skulle kunna tjena presidenten till verktyg vid utförandet af hans imperialistiska planer. Man vill hafva en minister, som år mera sjelfståndig eller åtminstone mindre beroende af presidenten, ån den asdankade varit. I nationalförsamlingens möte den 4 dennes meddelade presidenten ett bref från en slågting till Fredrik Bastiat, enligt hvilket den frejdade statsekonomen aflidit i Rom, dit han begifvit sig för vårdandet af sin helsa. I TYSKLAND. Rörande Dresdener-konferenserna åro blott att förmåla, att de enskilta sammankomsterna emellan Manteuffel och furst Schwartzenberg — hvilken icke, såsom en telegrafdeI pesch från Wien uppgifvit, lemnat Dresden — ppelar en långt vigtigare roll, ån sjelfva konlerensernoa, hrarom intet beråltas. Ännu synes ej något plenum hafva egt rum, hvaremot de sårskildta utskotten arbet ta hvar för sig. De preussiska bladen befara, att Österrike, till skada för Preussen, skall tillvågabringa en tullförening emellan Österrike och det öfriga Tyskland, hvarigenom den österrikiska handelspolitiken skulle få öfverhanden och preussiska tullföreningen gå under. brenssiska komrarne hafva åter begynnat sina möten den 3 dennes. Andra kammaren har åter valt grefve Schwerin till president och hr Simson till vicepresident. Ådressdebatten blef i första kammaren uppskjuten på —