Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 januari 1851, sida 2

grammatik, och jag hvisslade: -Glåd dig af lifvet med den allra skenheligaste min, på din råkning?Det blef jag vål tvungen alt minnas — svarade Helman — konrcktorn kastade slg öfver mig som en stormvind och trodde, att det var jag som hvisslade, och inför Gud tånkte jag, att den lärde rektorn hade gått ifrån förståndet. Men jag erinrar mig också på hvad sått du gaf mig full ersåttning för den rammelbuljong jag då fick; du kommer vål ihåg, når du klådde skott för mig då jag kom i olycka för hans peruk. -Ån i den olyckan var du ju belt oskyldig albröt grefve Fritz honom. — Hvem kunde hafva anspråk på, att en så lård gosse, som du, skulle på samma gång kunna hålla ljuset öfver en klassisk bok och bekymra sig om en modern konrektorsperuk! Det var också mera för mitt eget nöje, ån för att rålda dig, jag gjorde illuminationen komplett och satte mitt ljus till kastellets vestliga utbyggnader.-Make till disciplin har det vål aldrig existerat i någon skola— inföll Stahl — vi voro ju vårre, ån en flock skojareungar. Att någon ordentlig menniska kunnat utgå från den skolan, år mig obegripligt.Forts.) sH33i33i33 —