Den österrikiska exekmionskorpsen, under sältmar-kalk-löjtnant Legeditsch, fortsåtter sin marsch åt norden. Dess förtrupper voro ankomna till Kassel; anstalter hafva tråffats för tåget genom Brannschweig och Hannover, hvilken Törstnåmnde makt finner det ej långre vara vårdt att protestera emot hvad den åndå icke kan hindra; med Preussen skall hafva tråffats ÖOfverenskommelse om, att en del af korpsen skall gå öfver Elben vid Wittenberg. Till en början skola Osterrikarne uppstållas vid holsteinska grånsen i Lauenburgska landet. Den preussiska korpsen, hvaröfver kommandot nu uppdragits åt general Wussow, skall tills vidare åfven förlåggas i Lauenburg med högqvarteret i Ratzeburg. Den såges blott blifva omkring 10,000 man stark, medan den österrikiska beråttas hafva draget förstärkningar till sig och vara 4 gånger starkare, alltså 40, 000 man. Afven förljudes Preussarnes beståmmelse endast vara att utgöra reserven, medan exekutionen, derest den blir af nåden, skall utföras af österrikarne allena. I detta fall kommer öfverbefålet öfver såvål Österrikarne som Preussarne att föras af Legeditsch. I Berlin synes man icke hysa något tvifvel om, att ståthållarskapet ger efter före truppernas ankomst. FRANKRIKE. En icke helt och hållet oförutsedd minister kris har inträffat. Ministerens enskilta medlemmar hafva i nationalförsamlingen lidit det ena nederlaget efter det andra. I mötet den 3 d:s har det slutligen visat sig, att den icke mera besatt det ringaste inflytande på församlingen. Påföljande dagen, anhöllo alla ministrarne om sina afsked, som, efter några invåndningar, åfven låra blifvit beviljade presidenten. Något officielt har dock hårom ånnu ej blifvit be33nnnn A — —ö—