Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 januari 1851, sida 1

det hånda, att jag aldrig kommer att bekläda någon plats i sakulteten.Nå, så vore det just ej heller någon stor olycka— genmålte hans lefnadsglade vån. — ba kan emellertid vara öfvertygad om, att det bekommer dig rått vål att en gång imellanåt få skaka pedanteriet af dig. Som jag mårker, finnes ånnu qvar i dig en smula fri natur, som icke lårdomen fått bugt med, och vore jag Mephistopheles, kunde du kanhånda få blifva min Faust eller minst hans beskedlige, arbetsamme discipel.Cud bevare oss begge derifrän!—genmålte UHelman. -Du har rigtigt sörålskat dig i alla vilda santanstiska svårmerier, Fritz! Det duger icke, skall du tro.rbegynnen J nu att disputera om Faust igen? — inföll Stahl. —-Lätom oss hellre komma hårifrån, innan man kånner igen oss på det eleganta, ståndsmåssiga ekipaget! Hade en ärbar fotgångare kånt igen mig och kallat mig för en glop eller en narr — hvilket lått kunde hafva håndt — så måste jag ju, huru orålt jag ån haft, huggit honom tvårs öfver, om jag icke i morgon inför hela ossicerskorpsen skulle hafva stått lika årelös som en rackare. Når man sårdas med dig, Fritz Galenpanna, bör man alltid vara civilt klådd.