Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 januari 1851, sida 1

A AAAnti:i:: —— tucborgs stad, såsom handelssamshälle, icke af den vigt och betydenhet, som sökanderne derå velat gifva. Sökanderne hafva åt sitt förslag jemvål sökt gifva en annan allmånnare rigtning i det att fördelarne af den isrågasälte magasinsinråttningen förmodades komma spanmålsproducenerne mera direkt till godo och ordbruksnåingens utveckling och frommja såmedelst Tfråmjas. Utan att vilja förneka möjligheten af tillbörlig ordning och måttliga förvaltningskostnader vid en så utgrenad magasinsrörelse som den söreslagne, der hvarje broducent skulle ega rättighet att inlemna, belåna och vid behof åter uttaga sitt spanmålsförråd, kan handelsföreningen icke inse mindre medgisva den antydda slora fördelen deraf att t. ex. jordbrukaren i W eslergöthland skulle transportera och upplågga sitt spanmålssörråd i Götheborg. der sjelf vaka öfver dess föryttrande samt derför invänta den gynnsammaste tidpunkten. Det år visst möjligt, att Spanmålspriset inom den producerande orten tidtals varit nedtryckt, men vi hafva likvål icke så långt aflågsna exempel på motsatsen. Om åfven den skattskyldige, för penningebehof nödgas i nårmsta stad lemna sin vara till lågt pris, torde det dock alltid vara problematiskt huruvida större behållning, åfven med ett högre sörsäljningspris hår på stållet, för honom skulle uppkomma, sedan afdrag skett af transportoch magasineringskostnader samt den afgång, som, vid spanmåls långre förvarande, alltid eger rum. Oftast torde producentens fördel vara bäst bevarad, då han vid hemme eller den närbelägna lastageplatsen får aflemna sin vara, utan att vidkånnas någon risk eller kostnad. För större företag der sådane kunna vågas, ligger intet hinder i vågen, hvilket bevisas deraf att spanmålslaster årligen intagas vid Wenerns hamnar mid dicekt destination till utrikes ort. Vill man för öfrigt åsven medsgisfva verkligheten af det påpekade missbjudandet, oller nedtvingandet af spanmålspriset i produktionsorten, kan man ålven ganska antagligt tånka sig prisets nedtryckning i upplagsorten, genom tilllålliga omständigheter. Utan att vilja påstå, det handelsföreningens hår uttryckta åsigter åro de ofelbart råtta, tror dock handebsföreningen att den nyttiga inverkan på sjelfva jordbruket, som i förslaget omnämnes till stöd för magasinsanlåggningens tillvågabringande genom allmånt anslag, icke heller år af den ofelbara såkerhet, som sökanderne förutsåtta. Slutligen anser sig handelföreningen böra tillägga, att, enligt dess tanka, det i allmånhet år af vida mera vigt, att de band, som fjettra handelns och sjöfartens fria och naturliga utveckling, undanrödjas och att åt de handlandes, enskilda omtanka och utråkning ölverlåtes, att utsinna och beståmma de medel för affårernes bedrifvande, som af dem sjelfva anses för de mest åndamålsenlige, ån att för en viss orts eller kommuns fördel och beqvämlighet gisvas understöd, som kunna innebära en orättvisa emot andra, dertill lika berättigade, och som, särskildt uti förevarande fall, otvifvelaktigt skulle minska utdet hånda, att jag aldrig kommer att beklåda 3oon nlafs i fakultatan