Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 januari 1851, sida 2

stora skylten med den gyllene slygande örnen, var det sent. Är Ritters hemkomna?— frågade han nåstan andlös den bestållsamme uppassaren, som med ett ljus i hvardera handen kom honom till mötes — och förstenad af sasa, hörde han nu, att de genom Pietro hade låtit hemta alla sina saker och betala hvad de voro skyldiga — för att icke mera återkomma. Grefvens egen betjent återkom i det samma med den förseglade biljetten, som han icke, enligt befallning, hade fått lemna herr Ritter egenhåndigt och den han icke vågat anförtro den lille Pietro. Men, min Gud, hvart hafva de tagit vågen?— utbröt grefve Fritz och vacklade, i det han ref sönder biljetten. Man omtalar hvarjehanda, — svarade uppassaren och ryckte på axlarne — -det har nog icke hångt så riktigt tillsammans med dem; man talar om förfalskning af ett namn, hvilket hår straffas oerhördt strångt; man talar om politische Umtriebe;den tystlåtne herr Ritter, såger man, har varit spion eller en medlem af Tugenbund, eller något ånnu vårre. Polisen skall hafva fått våder deraf, och den vackra familjen måste hals örver hufvud lemna staden, utan att få passet på