Insändt. Uti N:o I af Handels Tidningen för innevarande år, finnes en insånd uppsats från Lilla Edet, rörande kolerans upphörande derstådes, samt beröm dfver den, under epidemien af Konungens befallningshafvande ditsånda låkaren, doktor Martin. Utan att frånkånna med. kand. Martin hvarken skicklighet eller de andra goda egenskaper, som af Ins. blifvit uppråknade, vill dock undertecknade, hyllande den satsen råttvisa åt hvar och en åfven med anledning deraf yttra några ord. Den hår boende bataljonslåkaren vid kgl. Bohus Låns Regemente, herr doktor Boustedt, som från sjukdomens början i sista dagarne af September, med sållsynt mod och ovanlig ihårdighet skötte sitt svåra kall, trotsande saran, skyndande srån det ena sjuklågret till det andra, alt råcka en hjelpsam hand, försakande ro bäde nåtter och dagar och under det sjukdomen var i sin högsta styrka — skulle han vara glömd och ej sörtjena långt mera heröm ån med. kand. M., som hitkom först, då densamma var i aftagande eller nårmare sitt slut? — För att tånda rökofler åt kand. M., behöfde väl icke Ins. begå en orättvisa mot stållets låkare? — Vttrandet att vom M. kommit förr, hade färre menniskolif blifvit spillde?, år en sådan af grössta art. Att antalet af de döde, år proportionsvis mycket stort, i jemförelse med de insjuknade, kan icke skrifvas på läkarens råkning, — det hårledde sig dels af sammanpackning, af för många personer i hvarje litet rum och rådande osnygghet hos de mindre bemedlade, dels ock det vida utbredda fylleriet och uraktlåtenhet hos mången, att genast vid sjukdomsutbrottet tillkalla låkare — hvad senare fallet betråffar, funnos åfven 2;ne bland båttre personer, hvilka med döden fingo plikta för en sådan försummelse. Når en låkare i likhet med herr d:r Boustedt, söker i allo uppfylla sin pligt, kan det visserligen vara sårande, att icke åtnjuta råttvisa; emellertid år såkert, att alla personer hår, med undantag af de vårde Ins., med sörtrytelse låste de sistnåmndes opus, samt veta uppskatta förtjensten, der den finnes. Också Edsboer.