II lh delse, att Times, en af ahsolutismens förnämste sakförare och som hittills alltid så fråckt jublat öfver dess triumfer, nyligen helt plötsI ligt ståmde upp en annan ton och yttrade den farhågan, att de demokratiska tånkesåtten och illkerna måtte utbreda sig och bli allmånna i Tyskland. De tyska h fven och kabinetterna hafva, på en vink från czaren, i de sista dagarne al det gamla året skickat sina fullmåktige till Dresden, för att såtta nya lappar på den gamla förbungsakten af 1815 samt på samma gång snörpa ihop en tvångströja åt demokratien. Det torde dock icke vara alldeles omöjligt, att det kunde hånda höga vederbörande den syrprisen, att förrån det dråpliga arbetet blir färdigt, fången, åt hvilken det år åmnadt, redan år fri och fordrar strång råkenskap af dem, som med sjelftagen rått konstituerat sig till hans vaktare. Reaktionens senaste kraftyttringar hafva varit af en så hysterisk beskaffenhet, att det verkligen icke ser olikt ut, att den snart nog har rasat ut. Konferenserna i Dresden åro att anse som ett resultat af den heliga alliansen, denna furStarnes sammansåättning emot solken, till hvilken tanken år lånad från afgrunden och namnet uppsunnet t af det insamaste hyckleri. De föreningar, furstarne och reaktionärerne i olika lånder ingått emot solkfriheten, hafva imellertid hos dennas vånner af olika nationer våckt den naturliga tanken att åfven å sin sida associera och förena sig för uppnåendet af deras mål: folkens befrielse och emancipation från förtrycket och kastvåldet. En yttring af denna associationsanda år den stora demokratiska centralföreningen i London. Utvecklas denna associationsanda, som sig bår, beråttigar den till stora förhoppningar för Europas framtid. Furstarnes handlingssått de trenne senaste åren har i allmänhet onekligen varit sådant, att det år egnadt att grunda och styrka den öffertyselsen. det surstemaktens bestånd är ofårenligt med en jemn utveckling af statens I sanna id! Undantag hafva visserligen gifvits, men de åro så få, att det år problematiskt om de för en långre tid förmå rådda monarkiens tillvaro i Europa. Det år att beklaga att fårhållandet varit sådant, ånnu fortfar på samma Sått och visar fösa eller ingen utsigt till en förbåttring. Upptrådde furstarne mediande och sförsonande, ställde sig ösver partierna och visade sig vara folkets sanna och uppriktiga vånner, kunde monarkien, såsom en öfversänssform, ånnu i många sekler bevaras och många svåra skakningar förebyggas. Såsom det nu år. har Europa att motse långa och svåra . 2 brytningar med dermed förenad oreda och förvirring, innan den tingens nya ordning, som I öbgonskenligen år i annalkande, hunnit antaga form och stadga 1848 hade vi troligen endast en försmak af hvad som år vår verlasdel förbe hållet. Lycklige de lånder, hvilkas styresmån veta att genom visa och goda åtgårder afleda den hotande åskan!