Förliden Lördags afton timade härstådes ett sjelfmord af, såsom det uppgisves, högst besynnerliga orsaker. Guldsmedsgesållen Per Höglund, 23 år gammal, sköt sig med pistol i munnen, så att alla hufvudskålsfogningarna brusto och hjernan stånktes kring våggarna inne i arbetsrummet, der flera personer voro närvarande. Han dog naturligtvis ågonblickligt. Kamraterna hade sett honom ladda pistolen, medan en lårgosse utskickades att köpa knallhattar, men såstade dervid mindre oppmårksamhet, helst H. ofta förut hotat afhånda sig lifvet. De ansågo derföre hotet nu ej farligare, ån tilllörene, och låto honom dersöre hållas. Mannen, som var nykter, ordentlig och bland de skickligaste arbetarne på verkstaden, hade alltsedan Marsoroligheterna i Stockholm 1848 understundom visat mycken ångslan och ledsnad vid lifvet, hvilket nu synnerligast varit håndelsen de sednare dagarna. I allmånhet egde han ett oroligt lynne, sörenadt med mod och raskhet, och hade förut 3 sårskilta gånger lemnat den kondition, han nu innehade. På sina vandringar uppehåll han sig i Stockholm vårtiden 1848, då han var vittne till, om ej deltagare i dervarande oroligheter, hvarom han till sin hår i staden boende moder i djupaste förtroende afgifvit den beråttelsen, att han varit med i solkskockningen och utsatt får militårens kulregn, som skördade många offer tått vid hans sida; att han dervid sjelf fått sin ena rockårm genomborrad af en kula; att han jemte ösrige nårvarande dervid tvungits att biträda polisen med likens nedkastande i Norrström, hvilket förekommit honom hågst