Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 januari 1851, sida 1

representationslostret kan sågas vara i löndom asladt, — och det blef i samma La Croix salong, som Kamrer Torsslow nu gaf det nådestöten vid ett af hundratals personer afhördt föredrag, i hvilket han utan barmhertighet förfor med pilten, och under salvor af bifall, knota för knota, anatomiserade hela konstprodukten. Detta för sig gick vid Brunkeberg, medan vid Stortorget på Börsen Gråbrådraförbundet som båst orerade och bråkade sina hjernor för att kunna rådda förslaget undan dess oundvikliga undergång. Bland Herr Torsslows åhörare befunno sig flera riksdagsmån, sårdeles af Bonde-Ståndet, hvilka funno föredraget så upplysande, att de yrkade utgifvandet deraf från trycket. Ofelbart egnade det sig till uppmårksamhet och begrundande, att en man, som står utanför både Riks-Stånden och partierna, af rent nit för saken upptråder att offentligen nagelsara med Regeringens förslag. Fenomenet år betydelsefullt, och exemplet torde framdeles och åfven i andra fall ej blifva helt och hållet ofruktsamt. Det konservativa partiet år således tills vidare herrar på tåäppan. Genom ancalets öfverlågsenhet har det bemåktigat sig diktaturen; ett annat slags öfverlägsenhet fordras att begagna och behålla den. Må de konservative icke svindla under glådjeruset Öfver sin nummerstyrka och det resultat som åstadkommits i representationsfrågan! Många frivuliga krafter halva vid detta tillfålle kåmpat sida vid sida med partiets lisegne; och desse volontörer åro ingalunda sinnade att svårja parti-fanan eller anlågga partiernas fårger. Dessa tillfälliga bundssörvandters valspråk år: icke dersöre att vi ogilla någon partiåsigt mindre; men derföre att vi skatta , Sverige mer. Huru segervinnarne pösa och braska: åt hvilket våderstreck de slagne vånda bort sina långa näsor: om AprilKabinettets parole dhonneur står eller faller . . . . allt detta ger stoff till nya taslor — och expositionen skall i sinom tid ej uteblifva.